söndag 30 oktober 2022

Slåttdalsberget, Slåttdalsskrevan, Entré Syd , Skuleskogens nationalpark

Solen skiner och vi bestämmer oss för en utflykt till Skuleskogen. Vi väljer den södra entrén och vandrar mot Slåttdalsskrevan. Leden är till stor del spångad, så det vår fint att ta sig fram. Vi stannar till en stund och tittar på en Tretåig hackspett som har så fullt upp med sitt arbete att det dröjer länge innan den märker att vi står och iakttar den på ganska nära håll. Härligt!

Framme vid klapperstensfältet väljer vi att gå ifrån den orange-markerade Höga kusten-leden för att ta en avstickare upp till Slåttdalsberget, sydöst om skrevan. Här är ledmarkeringen blå. 

Slåttdalsberget är nog min favorit i Skuleskogen. Går man från södra entrén till Slåttdalsskrevan tycker jag att man absolut bör ta den lilla omvägen om Slåttdagsberget. Här är utsikten magnifik och milsvid. 

Idag blåser det ganska kraftigt uppe på toppen av berget och vi stannar inte länge. Vi vandrar vidare mot skrevan och den sista biten är väldigt brant. Sedan jag var här sist har man nu säkrat upp leden och gjort den lite enklare att ta sig fram på, genom att man satt fast vajrar och några steg-öglor. 

Nere vid Slåttdalsskrevan läar det lite och vi går ut till utsikten nordväst om skrevan (vänster om trappan ner till skrevan). Vi slår oss ned och äter vår matsäck som smakar väldigt bra efter promenaden hit. Även här är utsikten vacker att ta in. 

När vi vandrar vidare går vi längs Höga kusten-leden tillbaka till entré syd. Ännu mer spångad stig sedan sist jag gick denna väg. Det är nog välbehövligt för att spara naturen en aning från alla vandrare som vill besöka den häftiga Slåttdalsskrevan. 

Tretåig hackspett

Klapperstensfält

Upp mot Slåttdalsberget och vi börjar ana utsikt 










Uppe på toppen av Slåttdalsberget blåser det kraftigt idag

Trappa ner i Slåttdalsskrevan

Slåttdalssrevan

Utsiktspunkten sydväst om Skåttdalsskrevan


I eftermiddagssolen ser jag mig själv som skuggbild på vänster klippvägg

Kast med liten sten



onsdag 26 oktober 2022

Skvalpudden, Norrfällsvikens naturreservat

Då jag är i krokarna med ryggan packad, bestämmer jag mig för att åka ut till Norrfällsviken och gå ut till Skalpudden för sent eftermiddagskaffe. 

Campingen är stängd och det känns öde att vandra genom öde uppställningsplatser. I andra änden av campingen arbetar dock några snickare på att bygga ett nytt servicehus, annars ser jag inte en enda person på min vandring genom naturreservatet. 

Att fota i motljus är inte det bästa med endast mobilkamera, men jag tar ändå några bilder ute vid Skalpudden där jag slår mig ned ovanför vindskyddet/raststugan och dricker mitt kaffe. Havet ligger relativt stilla, så det är ganska skönt, trots att höstkylan börjar krypa allt närmre. Biltermometern visade på 7 grader. 

Vandrar tillbaka samma väg som jag kommit, då jag redan varit ute på en vandring på Ön-leden under dagen. 

Norrfällsviken



Glad över en härlig utedag

Klapperstens-information





Vindskyddet vid Skvalpudden nere i vänstra hörnet


Eftermiddagskaffe på Skvalpudden





















Krikberget, Brattberget, Öjberget, Led Ön

Det skulle vara sol idag, så jag hade planerat om för att få en dag ute. Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, men jag drog ändå iväg till Ön, Nordingrå, för att vandra Ön-leden. Jag har varit uppe till Krikberget förr, men inte gått hela varvet runt. 

Idag börjar jag att gå upp till Krikberget, beundrar utsikten en stund och skriver i gästboken, innan jag vandrar vidare. Leden är tydligt skyltad och markerad med blå prickar. Nedanför Krikberget står skyltar mot de tre utsiktspunkterna/bergen. Går vidare mot Brattberget. Leden går mestadels över ett hygge. Säga vad man vill om det, men vackert är det inte. 

Mitt på hygget konstaterar jag att en älgspillning ser väldigt färsk ut, spanar ut över hygget och tänker att det vore ju fränt om älgen stod där så att jag fick se den, men icke. 100 meter senare reser sig en älg bredvid mig, ca 20 meter bort. Oj, så rädd jag blev! Det kändes som älgen och jag frös i några sekunder och funderade på vad vi skulle ta oss till nu. Älgen bestämde sig för att springa iväg och jag bestämde mig för att låta lite lagom hotfullt medan jag började rota efter telefonen för att ta en bild. Älgen lyckades bättre än jag med våra uppgifter...

Efter älgmötet går leden in i skogen och jag har öron och ögon på helspänn för att inte missa eventuella nya möten. Men jag är helt ensam resten av vandringen. Plötsligt öppnar skogen upp och jag är framme på Brattberget. Går ut till utsiktspunkten där det står två bänkar, samt en postlåda med en gästbok i. Jag slår mig ner, äter sen lunch, skriver i boken och vandrar vidare. 

Åter igen går leden mest över ett hygge. Förvisso ganska rent, men nej, så värst roligt är det inte, även om sikten över Omnefjärden är bra.

Utsikten på Öjberget är en bänk mitt i hygget samt en ny postlåda med gästbok. Jag skriver en kråka, tar något kort och går vidare. Nu går leden nedåt och slutar vid en gård. Härifrån promenerar jag upp längs vägen tillbaka till bilen. 



Utsikt över Ulvvik från Krikberget

Bänkbord på Krikberget

Stilla vatten i viken

Utsikt mot Omne

Glad vandrare

Panorama från Krikberget

Tackar Krikberget och vandrar vidare

Välskyltat

Led genom höggräs över hygge

Plötsligt öppnar skogen upp och jag är framme på Brattberget

Utsikt från Vadviken-sidan

Dagens lunchställe

Utsikt över Omnefjärden




Utsikt mot Mjällom och Måviken

Tack Brattberget! 



Utsikt över hygget och Omnefjärden

Bänkar vid Öjberget

Utsiktspunkten Öjberget

Led ön, till största delen kalhygge 








Mest besöka inlägg under senaste månaden