Långåkerssjön, Säcktjärn, Arnäsleden

Solen skiner och vi vandrar en bi längs Arnäsledens innersta delar. Det är ännu lite blött vid sina ställen längs leden. Vissa delar av Arnäsleden är förvisso blöta vilken tid på sommaren man än går, då den passerar blötmark och myrar, ibland utan spänger. 

Vintern har gått hårt åt skogar och träd och stormfällor ligger här och var, men det är inga större problem att ta sig fram.

Vid Säcktjärn har jag stannat till förr, det är ljuvligt läge vid två privata små stugor ovanför tjärnen. Vi slår oss ned på farstubron och njuter av tystnaden och lugnet. Solen försvinner bakom moln och det blir lite kyligt, så efter en stund drar vi oss vidare ner till Långåkerssjön. Här finns en fin rastplats med eldstad och bänkbord. Här blåser det lite svalt, men en kopp kaffe får det ändå bli. 

Nu längtar jag efter en lång och fin sommar med många möjligheter till vandring och friluft! 

 

Säcktjärn

Fiskebryggan vågar jag inte beträda

Privata stugor, privat vovve och privat gubbe. :) 

Tack för en stunds sittning

Rastplats vid Långåkerssjön 

Ro vid vatten 

Vattenpaus

Vandarkompisar

Herrestaberget naturreservat, Docksta

Jag har en ledig dag och solen skiner, så jag ska ut, punkt slut. Jag packar ryggan och sätter mig i bilen och har inte en aning om vart jag ska. Åker söderut och tänker mig ett utflytksmål som jag ändrar efter en stunds körande - Det är ju till Herrestaberget jag ska! 

Herrestaberget ligger i Docksta och jag har varit på väg hit någon gång förr, men det har liksom aldrig blivit av att jag begett mig upp. Idag parkerar jag på en nyligt anlagd parkering nedanför berget mot Gällstasjön till. När jag tidigare varit i tankarna kring Herrestaberget har jag kommit från den södra sidan där jag förstår att det går en lite äldre stig förbi Herrestatjärnen. Den vägen ska jag ta nästa gång jag beger mig upp. 

Stigen från norra sidan är nyligt anlagd. Vi börjar i vitsippe-land. Skogen fullkomligt kryllar av vitsippor. Så vackert! Därefter är stigen stenig och stundtals brant, såpass att jag får lyfta vovven till nästa avsats på flera ställen. Dessutom har vintern bidragit till stormfällor på sina håll som vi ömsom klättrar över, ömsom gör omvägar kring. Men vi tar oss upp och fram till utsiktsplatsen på berget med fantastisk vy över Docksta, Norrfjärden och Dockstafjärden. Här slår vi oss ned och njuter av utsikt och fåglars kvittrande. Solen värmer skönt och påminner om den sommar som nu är väldigt nära.

När vindarna plötsligt vänder blåser det rakt in och det blir lite kyligare, så vi vänder åter ned samma stig vi kommit. En liten promenad på ungefär en kilometer enkel väg, men ändå pulshöjade på grund av stigningen.

Länk: Video från dagen

 

  Informationstavla nere vid stigens start

Vitsippor i början av stigen

Vovven luktar på blommorna

Framme vid utsikten

Utsikt över Docksta och Norrfjärden. Gällstasjön i vänsterkant. 

Utsikt över Dockstafjärden

Vovven och vyn

Panorama

Vårdkallsberget i mitten, även kallat Värnsberget

Tack för oss!

På väg ner från Herrestaberget 

Brant stig

En av flera stormfällor

Karta över bland annat Herrestabergets stig

Åsberget, Gula leden, grottan, stenen

Solen skiner vackert denna eftermiddag, men det blåser ganska duktigt. Jag tänker mig att Åsberberget nog är rätt ställe med tanke på vindriktningen och plockar ut en friskvårdstimme i slutet av arbetsdagen och åker upp mot masten. 

Parkerar bilen och vandrar iväg till det gamla vindskyddet nedanför masten och vidare till den gamla rampen för segelflygare. Fortsätter på orangemarkerad led ner mot Ås, förbi grottan och stenen i berget. Det är på sina ställen brant och trixigt. Jag tar mig försiktigt fram - det vore synd att ramla och falla överbord. 

Järnbalkarna som fungerar som bro över en skreva är lite läskig. Vovven spatserar över utan att fundera och jag vill inte vara sämre, så jag följer efter. Snart är vi framme vid Älgens stuga och härifrån är stigen mer lättillgänglig. 

Stannar till en stund vid Arknat-vindskyddet A maze thing. Det är finare nu när träet har mörknat och smälter bättre in in miljön än det gjorde när det var nybyggt. 

Insuper miljön innan jag traskar vidare upp mot bilen, glad att vindarna inte avskräckte mig från en liten utflykt. 

(Fler bilder kommer)

Utsikt ut över Örnsköldsvik 

Gammal ramp för segelflyg

Panorama vid rampen

Vovven och vyn

Grottan 

Den runda stenen inkilad i grottan 

Vindskyddet A maze thing

Tack för denna stund

Information om vindskyddet

Gammnolvika, Världsarvsleden

 Jag har en ledig dag och bestämmer mig för att vandra en tur efter Världsarvsleden. Valet faller på en snutt av leden som jag inte gått förr, mellan Mjällomslandet och Norrfällsviken. Jag parkerar vid  Villmyrans naturreservat och går mot Mjällomslandet. Målet är Gammnolvika. Stigen går först genom skog, men snart är jag ute på en grusväg. Det är flackt och lättvandrat, inte helt vanligt i dessa trakter. Snart övergår grusvägen till stenlagd skogsmaskin-väg över gammalt hygge. Fördelen är möjligen att det frigör sikten över havet, men det är i övrigt inte så inspirerande. 

När jag kommer fram till korsningen ner mot Gammnolvika viker jag av ner mot havet. Det blåser ganska bra, men solen värmer och det är skönt. Jag äter medhavd lunch vid det gamla bänkbordet (som kändes charmigare än det nya, fräscha bordet) medan vovven spetar på längs stranden. Efter lunchen går solen i moln och det kyler på, så vi blir inte långvariga i viken, utan går tillbaka samma väg som vi kommit. 

Tillbaka vid Villmyran konstaterar jag att jag får återkomma senare i sommar för att se små orkidéer i blom. Det ser jag redan fram emot!

Världsarvsleden är väl utmärkt med gula ledmarkeringar och märken

...niger och säger att nu är det vår

Plats för vila

Rastplats med bänkbord mitt på hygget.

Utsikt över Ullångersfjärden

Styvmorsvioler i blom mitt på stenig väg

Välskyltat vid korsningen med avstickaren ner mot Gammnolvika

Gammnolvika

Nytt bänkbord

Glad vovve

Gammalt bänkbord

Bordsyta med patina

Bordsben

Vovven och bänkbordet

För den törstige vandraren

Vovven vandrar åter

Tillbaka vid Villmyrans naturreservat