Åsberget

 Det har snöat några centimeter under natten och det blåser friska vindar. Jag tänker att det kanske går att ta en tur på Åsberget och utgår från parkeringen nedanför masterna. Går iväg stigen västerut som är lättpromenerad till att börja med. Uppe ur skogen driver snön och någon stig syns inte längre. 

Istället för att försöka följa leden går jag vidare runt masterna, ömsom i djupsnö, ömsom på bergshällar, men jag kommer tillbaka till bilen på egna vägar, redigt genomblåst och nöjd. 

Karinbacka, Stenberget

Efter att ha promenerat runt på skoterspår till ingenstans bestämde vi oss för att åka till Karinbacka/Stenberget för att äta vår medhavda matsäck. Här är utsikten över Öfjärden lätt att ta till sig och lätt att ta sig till, då det inte ens är 100 meter från parkering till utsikt med bänkbord och eldstäder. 

En fin avslutning på dagen som varit mer solig än den var på denna avslutande stund. 

 

Skatsand, Munkudden

Det är i det närmaste vindstilla och vi beger oss ut till Munkudden för en promenad längs havet mot Skatsand. Jag blir förvånad när det bara står en bil på parkeringen, då det vanligen brukar vara mer folk i rörelse här. 

Vi går i skoterspår längs havet, vilka är lättpromenerade och inte alls sladdriga trots den lätta snön som fallit under den senaste veckan. 

Vid vindskyddet är det mycket folk och skotrar, så vi vandrar vidare mot fyren och slår oss ned på en stock vid en eldstad. Här är lugnt och stilla, inga skotrar och inte många går vidare hit efter vindskyddet. 

Mulet kan också vara vackert!

Storstensudden

Härlig sol på januarihimlen drar mig ut i friskt väder. Jag åker till parkeringen vid Ögeltjärns naturreservat och vandrar längs havet mot Storstensudden. Vid den fina rastplatsen väljer jag att gå den övre stigen, vilken inte är upptrampad, så jag pulsar i lätt djupsnö mot udden.

Jag slår mig ner längst ute på udden och det blåser smått kallt, men med rätt kläder går det fint att sitta en stund och ta in miljön, lyssna på havet och låta solen bjuda på naturlig ljusterapi. 

När mina tår börjar bli kalla promenerar jag tillbaka till parkeringen längs havet. Här är det fler som promenerat och det är lättare att ta sig fram. En härlig tur på ett härligt ställe. 

Långtjärnshällorna, Skuleskogens nationalpark

Solen skiner på årets första dag, vilket drar oss ut i vår vackra natur. Att ha en nationalpark nära till är verkligen en lyx och idag tar vi tillvara på möjligheten att ta del av den. Vi beger oss till entré väst för att ta en promenad till och runt Långtjärnshällorna. 

Stigen är vältrampad och det går fint att ta sig fram. På myren strax efter entrén står två igloor. Ett roligt utflyktsmål för stora och små. 

Till Långtjärnshällorna är det drygt en kilometers promenad. En kort bit för en bedårande utsikt och idag vilar hällorna under ett vitt snötäcke. Vi slår oss ned i vindskyddet och njuter av utsikt, sol och stillhet. Den medhavda lunchen smakar bra här ute. 

När solen börjar skymmas av träd går vi vidare runt hällorna. Den östra sidan är inte så vältrampad, men vi tar oss fram utan problem. Det påminner mig om hur det brukade vara förr på vintrarna i skogen med otrampade stigar. Nu har allt fler hittat hit och stigarna är fullt framkomliga även vinterhalvåret. Så bra, då naturen har så mycket att erbjuda alla årstider.