Tennudden, Lotsstigen

Solen skiner så vackert inne i stan och vi bestämmer oss för en skön tur ut mot havet. En tur runt Tennudden står på agendan. När vi närmar oss utgångspunkten Stubbsand försvinner dock solen bakom moln. Men nu är vi på plats, så turen blir ändå av.

Vi börjar att gå genom skogen mot Tennviken. Direkt framme vid viken svänger vi av Lotsstigen och ut på Tennudden. Stigen går lätt uppför klipporna längs viken. Ute på udden kommer vi ut på klipphällor där vi får finna egna lämpliga vägar fram. Mitt på hållet står ett mossigt bänkbord med sitsarna uppvikta. Det blåser småkallt och vi går vidare mot vindskyddet lite längre bort.

Inne i vindskyddet läar det en aning, men vinden står för dagen nästan rakt in i skyddet. Det får ändå bli dagens lunchställe, så vi samlar ihop lite drivved och pinnar för att starta en eld till våra medhavda grillkorvar.

När vi ätit går vi vidare runt udden mot Stubbsand. Vi passerar stenlabyrinten och ytterligare ett bänkbord innan vi är åter i Stubbsand och bilen. En fin tur detta. Det är första gången jag går åt detta håll, brukar ta udden först och sedan genom skogen tillbaka. Jag fann detta håll både trevligare och på något sätt mer lättpromenerat. Denna runda blir det fler gånger!

Tennviken

Ute på Tennudden

Pinnbrasa

Vovve, hav och tall

Vila efter mat

Panorama från vindskyddet

Tur att det finns idella krafter!

Älgsjöberget, Världsarvsleden

I Älgsjö finns en parkering som jag inte hittade när jag var här en gång för flera år sedan. Då var jag lite mer försiktig och körde inte in på gårdarna. Men mycket riktigt, nu när jag kör upp mellan gårdarna så står en parkeringsskylt efter sista ladugårdsbyggnaden.
Jag parkerar, pratar lite med korna i hagen och börjar sedan promenaden mot Älgsjöberget.

Till att börja med vandrar jag lätt uppför längs en fin skogsväg. Det kurrar i magen och när jag kommer upp till bänkbordet intill leden finns två val - en avstickarstig till toppen av Älgsjöberget, en avstickarstig till en utsiktspunkt precis bredvid, eller att helt enkelt sätta sig ner och käka där vid bordet.

Jag väljer den korta avstickaren, upp på bergsknallen med utsikt alldeles bredvid. Här slår jag mig ner på bergshällen och plockar fram middag till både mig och vovven.

När jag fyllt på med lite energi tycker jag mig mogen för att vandra vidare upp till Älgsjöbergets topp. Sagt och gjort!

Här är stigen lite besvärligare. Det är brant och på sina ställen stenigt och dant. Strax före jag är uppe vid masten möter jag två personer, de första jag mött på hela dagen efter leden.

Uppe vid masten funderar jag var stigen går vidare och hittar en blå snitsel som leder mig vidare. Stigen syns inte alls på vissa ställen och jag går fel några gånger, men hittar snart rätt igen.

Snart är jag framme vid utsikten å den östra sidan av berget. Utsikten över öarna Furan, Höglosmen och Högbonden samt det öppna havet är magnifik. Plankresterna från tältplatserna påminner om att denna plats under det kalla kriget var observationsplats för kustartilleriet. 

Vid parkeringen betar kor

Uppåt längs skogsväg

Middag för människa

Middag för vovve

Middagsutsikt

Med förnyad energi

Vidare upp mot Älgsjöbergets topp 

är stigen brant och ibland lite trixig

Uppe vid masten

Intill masten

Östra sidan av Älgsjöberget

Vovve och rester från tältplats

Panorarma vid östra sidan

Glad vovve

Glad människa

Öarna Furan, Höglosmen och Högbonden

Edsätterfjärden 

Barstaberget, Världsarvsleden

Hade möjlighet att hoppa på en bil mot Nordingrå för en dag längs Världsarvsleden. Den möjligheten tackar jag inte nej till när den bjuds, speciellt inte då solen skiner skönt.

Jag hoppar av vid Bönhamn och tar stigen mot Barsta. Skogen är grön och frodig, det lutar lätt nedför mot Näsviken. Idag går jag inte ner till viken, vilket annars är en fin badvik, utan jag fortsätter leden som följer vägen en liten bit innan den leder in i skogen, förbi det gamla ödegården som tidigare ska ha varit Näsvikens dansbana. Sedan bär det upp mot Barstaberget. Det öppnar upp sig och jag stannar och pustar en stund i utsikten innan jag går vidare. När kalhygget går över till skog igen gissar jag mig fram till avstickaren till Barstabergets topp. Stigen är märkt, men det står ingen skylt vart den går. Här har inte många vandrat, stigen är ibland osynlig, men märkningarna leder rätt.

Uppe på toppen är utsikten delvis skymd, men öarna Högbonden och Höglosmen syns mellan träden.

Efter en stund går jag nerför avstickar-stigen och fortsätter visare till Barsta. Snart övergår stigen till en skogsväg, vandringen nerför går lätt och snart är jag nere vid vägen. I Barsta står bilen parkerad som jag ska köra till Älgsjö. Eftersom vandringen gick så lätt tänker jag att jag hinner med ett berg till och hastar vidare mot Älgsjö på en gång när jag kommer fram till bilen.

Tydlig skyltning

Viloplats i den gröna skogen

Det öppnar upp på Barstaberget

Trädkrok på avstickaren mot Barstabergets topp

Högbonden vilar i havet

Panorama mot inlandet

Utsikt över Näsänget

Nere till höger skymtar Barsta

Barstaön till vänster, Barsta till höger

Åstön, Skeppsshamn

Idag hade vi siktat in oss på Åstöns naturreservat och tog oss dit på bakvägar. Väl framme finner vi en nygjord parkering där även husvagnen får plats. Här är gott om vägbommar som hindrar framfart av höga fordon, och de flesta parkeringar är för korta eller inbommade.

På plats bestämmer vi oss för en promenad runt Österskatan. Jag hade inte hittat några kartor på nätet, så informationskartan på plats fick göra vårt val.

Vi promenerar förbi en fin gästhamn där det håller på att färdigställas ett servicehus med kök, dusch och toaletter. Väldigt fint!
Går sedan vidare längs en tillgänglighetsanpassad ramp längs viken. När rampen tar slut inser vi att vi uppfattat kartan fel, det var inte här stigen gick. Fler verkar ha gått fel, för en tillstymmelse till stig går rakt upp i skogen vid rampens slut. Några meter upp går mycket riktigt den rätta stigen. Den är smal och inte välpromenerad, så jag gissar att den är ganska nyutstakad och märkt med blå markeringar.

Kartan visar en utsiktspunkt på Österskatan. Den är inte utmärkt i terrängen, så vi går intet ont anande förbi, innan vi inser att vi passerat. Vänder tillbaka och går ut på bergsknallen med utsikt över öppet hav. Här passar vi på att inta lunch.

Det blåser ganska kallt och luften känns fuktigt sval, så vi blir inte långvariga innan vi promenerar vidare in mot Lillsandviken. Här är en fin sandstrand och några solbadare är på plats. Vi stannar inte, utan beger oss vidare mot Skeppshamn.

Caféet har öppet några minuter till när vi kommer dit, så vi beställer en kopp kaffe och glass i den gamla militära cantinan.

Tittar till det gamla kapellet från 1700-talet, som dock är låst, innan vi återvänder till bilen.

Karta över Åstöns naturreservat

Vid gästhamnen i Söråkersviken

Vovven spetar i vattnet

Strandnära promenad

Söråkersviken ut mot havet

Söråkersviken in mot viken

Blåmarkerad led

Utsikten vid Österskatan

En segelbåt seglar runt Österskatan i mot Söråkersviken

Utsikt över Klubben

Sommar!

Lillsandviken

Skeppshamnen

Kapellet i Skagshamn är från 1700-talet