Jag hade spetsat in mig på turen med M/S Sylöra till Sylen på norska sidan av Grövelsjön och sedan vandra tillbaka längs den västra sidan bakom Sjöhögda-toppen. Jag knep den sista platsen på båten när jag bokade plats någon dag innan då jag konstaterat att det skulle vara gynnsamt väder.
Dagen bjuder på strålande sol och lätt vind, helt fantastiskt väder! När jag kliver på båten vill vi alla sitta ute, även om det finns platser inne i hytten också. Vi klämmer ihop oss så gott det går och puttrar iväg längs sjön, förbi den lilla röda stugan på ön och förbi resterna av det tyska bombplanet som nödlandat här under andra världskriget. Varför det sedan dess fått ligga kvar vet jag inte, men resterna ligger kvar än idag.
När vi angör bryggan på norska sidan vid Grövelåns mynning efter ca 40 minuters färd går jag först längs en grusväg. När den delar sig visar skyltar tydligt att jag ska hålla vänster. När jag viker av från vägen vid en liten bro över Grövelån är det även här tydligt skyltat att stigen leder mot Grövelsjön.
Till att börja med är det stenigt och lätt oländigt uppför, men så snart jag kommer upp en bit och börja ana utsikten känns det så mycket trevligare och så värt!
Kommer snart in i nationalparken Femundsmarka och även det är tydligt märkt. Gillar skyltarna som påminner om att naturen här är sårbar med en uppmaning om att därför följa leden, samtidigt som det är märkligt att den behövs. Jag har brukar försöka gå på spänger när de finns eftersom jag vet att de inte ligger där primärt för att underlätta min vandring, utan för att just skydda naturen. Likaså försöker jag att gå mitt på lederna istället för att vandra på sidan och göra lederna bredare. Det lilla jag kan göra för att göra så lite avtryck som möjligt vill jag bidra med.
Leden mellan Sylen och Sjöstugan i Grövelsjön sägs Linne ha vandrat på sin väg mot Röros 1734, varför den även är skyltad Linnéstigen. Det är lätt att vandra här, även om det är ganska blött på sina håll. Jag gläds över mina vandringskängor när jag ser andra som vandrar i träningsskor gå stora omvägar för att hitta bästa sätt att ta sig någorlunda torrskodd fram.
Uppe vid högsta punkten på leden slår jag mig ned mellan Salsfjället och Sjöhögda för att inta lite matsäck. Vandringen uppåt kräver lite påfyllnad av energi. Här sitter jag och tittar på renar medan jag äter.
När jag vandrar vidare bär det nedför längs en liten bäck. Här sitter det folk lite här och var och njuter av tillvaron. Kommer ner till ett renstängsel och därefter blir det en lång och tråkig transportsträcka ner mot Sjöstugan. När jag går över hängbron över Grövlan konstaterar jag att jag haft en härlig tur, men känner mig ganska nöjd att vara framme efter den sista tråkiga sträckan. Allt som allt har jag gått lite drygt 9 kilometer över fjället.
