Alneskogens naturreservat

Årets sista promenad togs runt Alneskogens naturreservat. Reservatet är inte så stort, men ändå värt ett besök. I huvudsak är området gammal industrimark från tider då det låg en ångsåg här. Nu har naturen tagit tillbaka marken. Vackrast är nog ändå att ströva omkring här på våren och försommaren då lövskogen blommar skirt grönt. 

Jag går genom hela reservatet från den norra sidan, förbi öarna Norge och Danmark, vidare förbi vindskyddet och ut på klipporna vid Bonässundet mellan Örnsköldsviksfjärden och Deckarsöfjärden. Här har jag suttit många gånger under sommarhalvåret och tittat på båtar som passerat. Idag ligger sundet stilla under sitt täcke av is och snö. 

Gott nytt år! 

Ögeltjärnsberget

Härligt vinterväder med sol och inte allt för mycket vind drar oss ut till skogs, vi åker till Ögeltjärns naturreservat och till vår förvåning står endast en bil på parkeringen. 

Vi bestämmer oss för att gå upp till Ögeltjärnsberget och när vi kommer upp är vi ensamma. Det är inte vanligt på detta fina ställe. Vi slår oss ned vid ett bänkbord och äter lite lunch. Njuter av utsikten och stillheten innan vi packat ihop och beger oss nerför berget och tillbaka till parkeringen.

Salsviken, Skuleskogens nationalpark

Walking in a wintry wonderland.

I år plogas vägen till norra entrén till Skuleskogens nationalpark. Då den inte gjort det tidigare vintrar har jag inte gått längs dessa stigar så ofta vintertid. Idag var det dags och vi tog oss på nyplockad väg fram till bussparkeringen där plogbilen vänt innan sista backen ner till parkeringen. 

Här har inte många gått sedan sista snöfallet, men snön är lätt och vintrarna iväg i vintervitt landskap. 

Det blåser ganska isande vindar, och framme i Salsviken blåser er rakt in. Vi promenerar vidare en bit, men då snötäcket gör det lite lurigt att gå då man inte ser rätter och stenar, bestämmer vi oss för att inte gå hela vägen fram till Tärnättholmarna. 

Vi vänder om och tar en fika uppe vid entrén, njuter av tystnaden och skogen och är glada över den lilla sagorike vi ändå fått. 

Åsberget, Älgens stuga, Gula leden

Hej du gamle vän, nu är jag här igen!

Dagar som denna, när solen skiner från klarblå himmel och man bara vill ut, men har åtaganden av annan art, är jag ytterst tacksam att Åsberget och Gula leden finns runt knuten. Med en så naturskön promenad mitt i stan så hinner jag njuta lite av novembersolen även om tiden är begränsad. 

Vi går längs anslutnings-stigen västerut från parkeringen nedanför masten. När vi är framme vid själva Gula leden bär det nedför på isgata. Tur att dubbskorna är på! Genom skogen och ner till Arknat-vindskyddet. I mitt tycke ett av de bättre Arknat-projekten och då har jag besökt de flesta av dessa vindskydd. Jag konstaterar dock trött  att någon brutit sönder några brädor på vindskyddet. 

Tar sedan en sväng ner till Älgens stuga där vi slår oss ner på sittbänken. Här är utsikten över Veckefjärden, utöver Bäckfjärden och horisonten trevlig att bara stilla stanna till vid en stund. 

Efter en stunds sollapande i något som kändes som vårsol, vandrar vi vidare upp mot det gamla vindskyddet öster om masten. Här står ett sällskap och grillar vid eldstaden, men här blåser det ganska kallt, så vi påmind om att det faktiskt är november innan vi återvänder till parkeringen.

Nylandsruten-rundan, Skuleskogens nationalpark

Efter en tur till Långtjärnshällorna har jag inte riktigt fått nog av ljuvliga Skuleskogen denna vackra novemberdag. När jag nästan är tillbaka vid västra entrén bestämmer jag mig att ta en tur på Nylandsruten-rundan. Denna runda är inte skyltad, men den finns med på karta och träden har blå markeringar. 

Jag kliver iväg uppför berget och genom skogen på en liten stig, inte så ofta använd. Under rosa himmel ser jag snart utsiktsrampen och stigen avslutas där för att övergå till bred tillgänglighetsanpassad stig. 

Innan jag vandrar vidare längs denna, stannar jag till vid utsikten och tar in den magnifika vyn. Skuleskogen, havet, horisonten och den rosa himlen. Så glad att jag tog denna extrarunda! 

Långtjärnshällorna, Skuleskogens nationalpark

Det ligger lite snö på marken uppe vid västra entrén. Jag vandrar iväg mot Långtjärnshällorna på bitvis väldigt hala spänger. Idag skulle jag behövt ha dubblingar på, men än har inte årspremiären på dessa varit för min del. 

Jag tar det stilla och säkert, vandrar  och tassar fram genom underbar skog och är helt ensam. Efter att ha mött två personer precis vid entrén varken ser eller hör jag något annat än naturens ljud.

Framme vid Långtjärnshällorna har solen fritt att skina och jag får en känsla av vår, solen värmer faktiskt. Jag slår mig ner i vindskyddet och fixar lite lunch och njuten av tillvaron. Irriteras dock över den provisoriska eldstad någon dragit ihop stenar till. Här råder eldförbud, men någon har ansett att detta inte gäller för alla. 

När solen gömmer sig bakom träd går jag upp på hällorna och slår mig ner för en kopp kaffe. Jag sitter kvar tills solen går bakom berget. Tänk att november kan vara såhär vacker och skön!