Tännforsen, Åre

Det blåser rejält och molnen ligger låga. Jag inser att det inte vore särskilt smart eller njutbart att bege sig ut på någon fjälltopp och väljer därför en roadtrip med ett stopp vid Tännforsen. Här har jag inte varit sedan jag var barn. Då fanns här servering, men nu var allt tyvärr stängt. Det var ändå trevligt att göra ett återbesök vid ett av Sveriges största vattenfall, 60 meter bred med en fallhöjd på 38 meter.

Jag väljer att gå ned stigen som först leder till botten av vattenfallet som hörs på lång väg innan vi är nere. Vovven är tveksam till ljudet, men med lite tvekan följer hon snällt med. Vi vandrar sedan upp mot fallets början och här uppe är det mer folk som rör sig för att se de enorma vattenmassorna i rörelse.

Tännforsen

Vattnet som fyller Globen på en kvart

Tveksam vovve

Vattnet dånar

Från Länsstyrelsen Jämtlands hemsida:

Tännforsen

Väldiga vattenmassor dånar sommartid nerför vattenfallet. Vintertid tystnar forsen och täcks av fantastiska isskulpturer.

Tännforsen är ett av Sveriges största vattenfall och vi rekommenderar dig att åka dit.

Forsen är vild och vattnet faller 38 meter. Den är 60 meter bred. När det är som mest vatten i forsen, skulle det bara ta en kvart att fylla hela den stora arenan Globen i Stockholm.

Tännforsen är alltid spännande att besöka. Naturen och upplevelserna har fascinerat författare, konstnärer och turister under flera hundra år.

Gammal, vacker skog

Runt vattenfallet växer en tjock och tät skog med skäggiga träd. Marken är täckt av mossa. Det är lätt att börja fantisera och se sagornas fula troll och vackra älvor.

Området kring Tännforsen är ovanligt tack vare den jämna och höga luftfuktigheten som forsens dimma skapar. I området finns därför sällsynta och väldigt speciella växter och djur.

Turisterna kom på 1800-talet

De första turisterna kom när Skalstugevägen renoverades år 1835. Då var kungen Karl XIV Johan själv på plats. På den tiden fick besökarna åka båt över Tännsjön till den norra sidan av vattenfallet eftersom det inte fanns någon väg.

I början av 1900-talet byggdes Tännforsens turiststation och vägen dit. Därför är det lätt att ta sig till Tännforsen i dag.

Vattenfallet Tännforsen har hotats flera gånger av vattenkraftsutbyggnad. Senast hände det under 1940-talet då Statens Vattenfallsverk ville bygga stora dammar och dämma upp vattnet. Då hade Tännforsen torkat ut och dött.

Men folk som bodde i området ville inte att Tännforsen skulle tystna. De gjorde hårt motstånd och till slut skyddades vattenfallet. Sedan år 1971 är det ett naturreservat som är ett väldigt populärt besöksmål.

Förberget, Åre

Mellan Åre Björnen och Copperhill går en vandringsled med vacker utsikt över Åreskutan. Vi siktade även Fröå gruva och Kallsjön på vår vandring. Idag fick vi hålla oss lite ur led då det pågick ett lopp för unga löpare, men det gick bara fint.

Åre vandringstrail nr 222

Väl uppe på Förberget

Åreskutan

Fröå gruva i dalen. Därefter anas Kallsjön.

Nulltjärnsrundan, Nulltjärnarna, Vålådalen

Jag är i Duved några dagar och vaknar till en dag med starka vindar. Tänker att det troligen inte är helt skönt att gå upp på något fjäll, så jag ändrar mina planer och åker till Vålådalen för att gå till Nulltjärnarna. Denna led går mestadels genom skog, så jag tänker att jag och vovven skyddas från att blåsa bort.

Leden börjar vid ledcentralen i Vålådalen och går genom blandskog. Leden är torr och tydlig, inga problem att ta sig fram. Vi passerar den gamla sågen vid Nulltjärnsbäcken och viker sedan av till vänster. Här går vandringen uppför en ravin i trolsk grönska.

Framme vid Nulltjärnarna blåser det kallt, så vi tar bara en snabb paus innan vi går vidare. Går en bit vidare längs stranden men vänder snart tillbaka för att ta fjällstationens milspår tillbaka. Tillbakavägen var för mig rätt tråkig och ointressant, men åtminstone inte så blåsig, vilket var en av huvudanledningarna till dagens utflyktsmål.

Vy mot Lillstensdalsfället

Efter en kilometer finns bänkbord för fika med utsikt över Lillstensdalsfjället

Vandringsled på sommaren, skoterled på vintern

Nulltjärnsbäcken

Öppna vidder vid myrmark

Vacker värld!

Spångad led vid blötare trakter

Lämningar av en gammal såg

Framme vid Nulltjärnarna

Helt ensamma på badplatsen

De kalla vindarna bjuder inte in till bad

Nulltjärn och Kyrkstensfjället

Sandbank längs tjärnen

Trött vovve efter dagar i fjällen

Platåleden, Ottsjö

Vänder åter till Platåleden efter två år. Här är en lättvandrad led som ändå har mycket av det jag önskar på en vandring i fjällen. Leden håller på att fixas till och ledningen var en annan i starten sedan förra gången jag gick här.

Vandrar genom skogen på nya stigar, förbi vindskyddet och Platåkåtan mot Högåsen. Här uppe finns ett litet utsiktstorn, men med vacker utsikt över Ottsjön och Ottfjället. Här går det att sitta länge, men efter en stund vandrar vi vidare över hjortronmyrar på spångar.

Förra gången fick vi skippa Kläpphögarna pga regn och åska, men idag vandrar vi upp vilket visade sig vara väl värt. Inte så många meter extra, men med en fantastisk utsikt. Här uppe sitter jag och vovven länge i fullständig ensamhet och njuter av utsikt och en kopp kaffe.

När vi vandrar vidare ner mot Ottsjö är vägen stenig och knagglig pga arbeten med leden. Det blir säkert bra när det blir klart. Det är fantastiskt att det jobbas för att vi även fortsättningsvis ska kunna ta oss fram på fina leder!

På väg mot en trevlig tur

Platåkåtan

Uppe på platån

Vovve på spång

Utsiktstornet på Högåsen

Panorama från utsiktstornet

Utsikt över Ottsjön

Utsikt över Ottfjället

Missa inte avstickaren upp till Kläpphögarna!

Upp mot Kläpphögarna

Härliga vidder

Ottfjället

Spångad led över myrmark

Uppe på Kläpphögarna är utsikten över Ottsjö magisk

Benen har fått sitt, här kan även armarna få ett pass

Kläpphögarna, en av många favoriter

Åreskutan, toppstugan, Västra leden

Tar första kabinbanan upp mot Åreskutan med avgång kl. 10.00. Nere i Åre är det skapligt väder, men jag ser att skutan ligger i moln. Väderprognosen säger att det ska klara upp vid 11-snåret, så jag har gott hopp om en fin dag.

Det är bara jag och vovven, samt en familj ombord på kabinbanan. När vi kommer upp till skutan är det vitt, som att kliva av mitt i ett moln. Jag irrar runt en stund, familjen försvinner åt ett annat håll och snart ser jag var leden mot toppstugan börjar. Jag tänker att det nog spricker upp snart och börjar vandringen uppåt. Det ligger kvar snö på flera ställen, den är hårt packad och inga problem att gå på.

Den sista stigningen upp mot toppstugan är brant, stenig och lite läskig i dimman, men så plötsligt är vi uppe. Det blåser kallt och stugan är stängd för renovering, men jag finner lä mot stugans vägg och ser till att få i mig lite vätska och något att tugga på. I väntan på att molnen ska lätta går vi runt uppe runt stugan, men tiden går och det vita består. Jag ger upp och börjar vandringen nedför.

När vi kommer ner till kabinbanans topp, börjar molnen lätta. Står ett tag och funderar på huruvida jag ska åka ner eller gå. När solen börjar titta fram är valet lätt - jag går.

Leden korsar vid några tillfällen dowhill-leden. Här gäller det att se upp. Cyklarna susar förbi i en enorm hastighet. Att de bara vågar!

Det är betagande vackert. Vi tar det lugnt nerför, vovven och jag. På en av många fina platser slår vi oss ner för en lång paus att äta, vila och bara njuta. Här trivs vi bra och låter klockan gå. Så skönt att inte ha någon tid att hålla!

När vi vandrar vidare nerför känns det stelt att komma igån. Det är lätt att tro att det är lätt att gå nerför, men det tar på det också. Det är min första dag i Åre för en veckas semester med dagsturer på schemat. Kanske inte det bästa beslutet då det verkligen tar på lårmusklerna...

Nedanför trädgränsen blir vandringen lite tråkig och kroppen är trött. Men ack en så fantastisk dag!

Utanför kabinbanans slutstation

Bitvis ligger snö kvar på leden

Åreskutans toppstuga är stängd för renovering

Åreskutans topp ligger på 1420 meter över havet

Ledmarkering

Nere mot kabinbanan lättar molnen

Det ljusnar!

När himlen blir blå, beslutar jag mig för att gå

Vandringen nedåt har börjat

Där vandringsled korsar downhill-led gäller det att se upp

Vi har det bra

Vovve på väg

Tydliga markeringar. Kabinbanans slutstation syns däruppe

Här blir det långpaus!

Här kan vi sitta länge

Vid Mörvikshummeln

Nedanför trädgränsen blir vandringen lite tråkig

In i grönskan

Tennudden, Lotsstigen

Här igen efter bara ett par dagars uppehåll. Detta ställe ger mersmak. I strålande sol lockade havet och trots detta var vi helt ensamma ute längs fina Tennudden. Det lockade de tvåbenta varelserna till en stunds sollapande och den fyrbenta till lek med en vedklabbe.

Tennudden, en vacker avstickare från Lotsstigen

Önskar att doften av hav och solvarma klippor kunde bifogas...

Havet

Labyrinten

Vovve med pinne

Kluckande hav

Millisekunden senare får husse en vedklabbe i skallen. :)

Vovven, pinnen och havet

Vindskyddet på Tennudden

På vandring längs Tennudden

Ögeltjärnsbergets naturreservat, Storstensudden

Denna tur är en av mina absoluta favoriter om man inte vill ut på långtur. Det som saknades idag var turen upp på Ögeltjärnsberget, ett populärt utflyktsmål. Istället gick vi stigen förbi Ögeltjärn mot Krokalviken och tillbaka längs havslinjen förbi Storstensudden.

Det spelar ingen roll vilken årstid eller vilket väder, denna tur brukar fungera jämt.

Genom skogen mot Ögeltjärn

Vindskyddet vid Ögeltjärn

Plats för kaffe

Ögeltjärn

Vovve med pinne

Storstensudden

Karta över området. Röda krysset markerar var de två sista bilderna är tagna