Efter diverse snösmockor gäller det att tänka till innan man beger sig ut. Var kan det vara möjligt att gå utan skidor eller snöskor? Vi tänker att Ögeltjärns naturreservat är ett ställe dit folk lätt och ofta beger sig så stigarna kanske skulle kunna vara möjliga att ta sig fram på.
Det börjar bra, stigen igenom reservatet är upptrampat och lätt att ta sig fram längs. När stigkorsningen mot berget kommer är det någon form av fordon (fyrhjuling?) som tagit sig fram och det går fint att gå i spåren efter denna. Vi plockar med oss några vedträn ur vedförrådet och börjar gå längs spåren. Dessa upphör dock, fullt förståeligt, uppe vid trapporna. Därefter har inte många gått, även om det finns enstaka spår. Det innebär att vi sjunker igenom snön med jämna och ojämna mellanrum, men fram tar vi oss. Uppe vid vindskyddet möter vi två personer som precis är på väg att lämna. De säger att det varit kallt, men att vindskyddet ger skydd.
Vi slår oss ner i vindskyddet och gräver fram grillringen för att kunna tända en liten brasa. Veden är blöt och svår att få någon fyr på, det är kallt och blåsigt, men vi ger oss inte. Innan vi fått i oss lite mat är jag så frusen att jag knappt har ro att svälja sista lunchsnutten. Jag springer iväg nerför berget, sjunker igenom, halkar, snubblar, fryser. Innan jag är framme vid bilen har dock den värsta kall-paniken lagt sig och jag kan ändå säga att det varit en fin tur.
