Tennudden, Lotsstigen

Jag var här bara för några dagar sedan, men återvänder idag tillsammans med gubben. Tennudden är sällan fel som utflyktsmål, så jag tyckte att han skulle få en fin utedag han också.

Vi parkerar bilen i Stubbsand och vandrar ut på stigen mot udden. Detta är en avstickare, eller kanske ett ledval, längs fina Lotsstigen. Själv brukar jag göra Tennudden runt några gånger per år. Det finns några fina rastplatser på udden och ett av dem i form av vindskydd.

När vi kommer fram till vindskyddet slår vi oss till ro. Här kan jag sitta länge och spana ut över havet. Vovven hittar som vanligt en pinne att bråka med och får även igång husse en stund.

Den obligatoriska matsäcken intas och sedan vandrar vi tillbaka samma väg vi kom. Idag går vi inte runt hela udden utan nöjer oss med denna nätta lilla promenad.

Bänkbord på nordvästra sidan av Tennudden

Blåsigt hav

Husse med pinne. Avundsjuk vovve.

Utsikt från vindskyddet

Inne i vindskyddet

Ax, sten och hav

Drivveds-krokodil

Ögeltjärnsberget, Ögeltjärns naturreservat

Ögeltjärnsberget är en av de mest besöksfrekventa naturområdena i Ö-vikstrakten. Det är fullt förståligt, eftersom det är ett fint ställe. Jag brukar inte gå upp till berget så väldigt ofta eftersom det så ofta är så mycket folk på plats och för att det finns andra fina ställen. Idag var vädret inte det bästa och det stod bara någon enstaka bil på parkeringen. 

Eftersom det är isigt längs stigar så hade jag spikskor på fötterna. Det var alldeles nödvändigt, promenaden upp hade blivit väldigt besvärlig utan. 

Uppe på berget sitter ett par intill vindskyddet. Jag hejar och går vidare till bänken straxt bortom. Detta är något av min favoritplats här uppe, eftersom den ligger avskilt och stilla. 

Vi stannar en stund, det är inte särskilt gästvänliga vindar. På tillbakavägen är det tomt vid vindskyddet, så jag stannar och tittar på utsikten en stund innan jag försiktigt tar mig nerför längs isiga och hala stigar.

Isig stig in i Ögeltjärns naturreservat

Tur att spikskorna är på. Annars får man gå lite på sidan av stigen

Spång över det blöta

Bänken bortom vindskyddet

En del av Höga kustens fantastiska skärgård

Vovve med pinne

Skog, berg och skärgård

Intill vindskyddet finns information 

Bänkbord intill vindskyddet

Vindskyddet på Ögeltjärnsberget

Utsikt mot nordöst

Panorama över Ögeltjärnsberget

Tennudden, Lotsstigen

Ut i solen ska vi gå!

Det är helt ljuvligt att få komma ut och rensa skallen efter en arbetsvecka med ändrade rutiner och nya tänk i coronas spår. Lite frisk luft, en strålande sol och glittrande hav har förmågan att lägga allt sådant åt sidan och faktiskt kunna njuta av att bara få vara en liten stund.

Jag drar iväg till Stubbsand och knallar iväg ut mot Tennudden. Till att börja med finns det något spår att följa, men de försvinner snart och jag trampar mig fram i snön, som inte alls är djup eller svår att ta sig fram i. Det är något vackert med att trampa på otrampade stigar, att på något sätt vara den som själv banar väg. 

Jag kommer snart ner mot havet och stenlabyrinten, men vandrar vidare mot vindskyddet lite längre bort. Det blåser ganska friskt, men i vindskyddet läar det fint. Här är det riktigt skönt att sitta och lapa sol. Vovven hittar en fin pinne som hon roar sig med, jag får äran att kasta den över klipporna gång efter annan, en lek som kan hålla på hur länge som helst om man frågar henne.

Min rygga är packad med enkel lunch, så jag har njuter av att kunna stanna länge. Vi blir ute i nästan tre timmar, timmar som jag är tacksam för att ha fått. 

Ut mot Tennudden från Stubbsand

Vintrigt bänkbord

Hej hav!

Stenlabyrint

Mot vindskyddet som skymtar i bild

Ett ensamt strå på stranden

Kargt och vackert

Enkel eldstad vid vindskyddet

Svanar i viken

Svanarna

Kramkalas

Vovve med pinne

Utsikt från vindskyddet

Inne i vindskyddet värmer solen gott

Lunchställe

Istappar på vindskyddets tak. Våren är på väg

Ögeltjärnsberget runt, Storstensudden

En av alla favoritrundor, från parkeringen till Ögeltjärns naturreservat, mot Krokalviken och sedan längs havet tillbaka mot Vannviken.
Igenom skogen råder lugn, men när vi kommer ner mot havet och bort mot Storstensudden tar vinden i, vilket jag tycker är rätt häftigt. Det är något visst med ett upprört hav.

Borta vid rastplatsen är det inte fullt lika blåsigt, så vi unnar oss en kopp kaffe innan vi går vidare tillbaka till parkeringen. 

Igenom skogen in i Ögeltjärns naturreservat

Ögeltjärnsberget nerifrån Krokalviken

Krokalviken

Grå himmel, blåsigt hav och snöig sand

Blåsigt hav

Storstensudden

Enkel sittplats på udden

Fiska vindar

Plats för kafferast

Säljägarstigen, Skagsudde, Skeppsmaln

Sol, strålande marssol. Bara att ge sig ut för att lapa lite, tänker jag och beger mig till Skeppsmaln för att promenera iväg längs Säljägarstigen. Någon har gått före, men spåren försvinner sedan och vovven och jag går på otrampad stig.

Upp mot fyren möter jag några sällskap som också de har hittat hit ut denna dag. Jag skulle tro att de flesta åker hit för att hoppa runt på klipporna, men eftersom jag idag hade dubbskor på så kändes inte det helt aktuellt för min del, så tanken att fortsätta runt udden längs Fyrstigen omprövades.

Jag sökte istället upp lä bakom en klippa, eftersom det blåste på rätt bra. Här kunde jag sitta och titta på solen och havet medan jag käkade medhavd lunch. Vovven ägnade den tiden mest åt att tigga godis och göra inbrott i mattes väska där godsakerna fanns. Alla har vi olika intressen...

Ovanför parkeringen startar Säljägarstigen

Någon har vandrat före

Upplysande skylt om tomtningar intill en av flera tomtningar

Ner mot havet

Karg havsnära natur

På väg genom skogen

Blå prickar leder oss rätt när ingen stig syns

Skagsudde fyrplats och lotsstation

Korgubben vaktar över udden

Spikskorna hindrar mig från att fortsätta längs fyrstigen

Is och sten

Inbrott i ryggan