Skeppsjön, Flärke, Moliden

Skeppsjön, detta fina ställe som jag besökt så många gånger. Nu blir det inte lika ofta sedan jag flyttat från inlandet och in till stan, men idag blev det ett besök för gamla tiders skull.
Det är rätt kallt och det isar i kinderna. Vovven är nöjd med att vara ute efter att ha skuttat runt och undersökt alla vinklar och vrår och går till bilen och ställer sig och tigger om att få komma dit in. Sagt och gjort, hon ligger i värmen medan vi står kvar ute och småfryser och grillar korv.

Trots kylan, en vacker stund vid ett för mig älskat ställe. Här har jag tänkt många tankar och löst alla möjliga världsproblem. Är så glad för alla fina ställen som finns!

Vindskydd, bänkbord och eldstad vid Skeppsjön

Snötäckt fiskebrygga 

Vindskyddet Byalyan

Frälsarkrans

Skeppsjön i eftermiddagssolens sken

Innan solen går ned

Snart middag! 

Livet, solen, snön. Tacksam för allt.

Storstensudden

Idag var det en kortare promenad på agendan. Eftersom det fallit snö så tänkte jag ta mig någonstans där det kunde finnas trampade stigar och valet föll på Ögeltjärns naturreservat. Jag valde dock att gå längs havet mot Storstensudden och sedan samma väg tillbaka.

Då snön var lätt så gick det fint att gå även på otrampade stigar. Det är härligt att gå och sparka lite i snön och ändå ta sig fram obehindrat.

En fin tur tillsammans med en snöglad vovve.

Vassrugg vid strandkanten

Genom snövit skog

Härlig vinterpromenad

Vackra, kalla hav

Storstensudden

Här kan min själ andas

Ottelandet, Gensesön

En mulen dag, men ut ska vi!
Vi åker mot Ottelandet för att ta en promenad bort mot Genesön. Dessa stigar har jag besökt rätt frekvent nu på sistone och fler gånger lär det bli då det är något speciellt att få gå nära havet, men ändå också i skog.

Stigarna vid Ottelandet är många och lättpromenerade, speciellt såhär på hösten när sanden frusit till en aning. Vi går till

Gula leden, Åsberget

Jag har några rundor på Åsberget som är mina vanliga, men idag undersökte jag lite andra stråk och hamnade på Österåsberget. Här finns också ett vindskydd och såhär i eftermiddagens sol kändes det inbjudande, men eftersom man inte ser så mycket av den fina utsikten intogs kaffet istället lite längre ut mot bergskanten framför skyddet.

Här går det att sitta länge och titta ut mot Veckefjärden. Idag glittrade vattnet med helt spegelblank yta. Med kamera i telefonen går det inte alls att ta motljusbilder med någon form av rättvisa, men ändå. vackert var det.

Nu har hösten kommit, de flesta av lövträden har släppt sina löv, men så på tillbakapromenaden står en liten björk med ett enda löv kvar. Det påminde om helgens allvar - allhelgona - då vi minns alla nära som inte finns kvar längre och alla som lever kvar med sorg och saknad.

Vindskyddet på Österåsberget ligger längs Gula leden

Skylten på vindskyddet visar var vi är

Utsikt över Veckefjärden

Utsikt ut mot Öviksfjärden. Hopptornet finns också med som en siluett. 

Veckefjärden in mot Själevadsfjärden

Ett ensamt löv hänger kvar på sin gren

Stig