Naturligtviseva : oktober 2019

torsdag 31 oktober 2019

Entre Nord - Tärnättholmarna

Älskade Skuleskogen, idag var det dags igen!
Det blåste ganska rejält på förmiddagen och det höll i sig, men jag tänkte att vinden var från skapligt rätt håll för just Skuleskogen.

Idag valde jag att parkera vid Entré Nord och gå till Tärnättholmarna. En fin promenad och inte alls så krävande jämfört med många andra sträckor i nationalparken.
Det drar mot eftermiddag när jag börjar min promenad, vilket medför att jag möter många vandrare på deras tillbakaväg. Jag är troligen ganska ensam att gå inåt i skogen istället för utåt.

Framme på holmarna är det också lugnt. Ett sällskap har slagit sig till ro nere på södra sidan stranden. I övrigt verkar det vara folktomt. Jag traskar vidare ut efter södra strandlinjen då det är det det blåser som minst. Jag finner en bra rastplats och intar middag och lyssnar på tystnaden en stund innan jag börjar vandra tillbaka.

Jag har pannlampan med, den ligger alltid i min ryggsäck så här års utifall tiden skulle ticka ifrån mig. Att vandra i beckmörker är ingen hit - tro mig, jag har försökt. Jag är dock framme vid bilen innan det är mörkt, som alltid nöjd med några timmars Skuleskog.

Sjön vid Salsviken som skapats av den avsnörda havsviken

Salsviken

Salsviken, en kort promenad från norra entrén

Höga Kusten leden, bokstavligen mellan berg, skog och hav.

Vovve på spång

Ett av många vattendrag mot havet

Spång

Vovve med pinne

Hundrumpa på stranden

Norrsidan ut mot Tärnättholmarna

Mindre blåsigt mot sydsidan

Nytt vedförråd på Tärnättholmarna

En av tre stugor på Tärnättholmarna

Middagsplats

söndag 27 oktober 2019

Näslanne, Drömmesjön

En förkylning börjar att inta min kropp och vädret är inte det allra bästa. Efter att ha tagit en liten biltur runt vackra trakter så bestämmer vi oss för en liten utestund vid Drömmesjön. Nedanför rastplatsen vid väg 335 finns konstverket "Två bryggor" vilka de som kört förbi säkert sett. Helt nere vid sjön finns även ett vindskydd namngivet "Näslanne" till vilket vi tog med kaffetermosen. Sjön ligger helt stilla, inte en krusning, men det är snö i luften och det faller ibland små flingor. Snart är vintern här.

Drömmesjön

Vindskydd vid vatten

Näslanne

lördag 26 oktober 2019

Stor-Märraviken, Stor-Degersjön, Nätra fjällskog

Här har vi varit förr och återvänder med glädje till Stor-Märraviken för övernattning. Här finns ett vindskydd och utedass. Vi slår läger innan skymningen och får en fin och kall kväll.

Årets troligen sista dopp sker innan mörkret fallit helt. Det är kallt, det fullkomligen isar i benen, men ändå, det gick!

Eftermiddagssol över Stor-Märraviken

Lågvatten. Förra gången vi var här var det betydligt mer vatten i viken

Mot skymning

Innan årets sista dopp

Västerselsbodarna, Mjälabodarna, Näsbodarna, Stakamyran naturreservat, Fäbodleden, Nätra fjällskog

Idag sken höstsolen vackert, så vi tyckte att en tur i Nätra fjällskog kunde vara på sin plats. Här har man under sommaren restaurerat vandringsleden från Hinnsjöstugan vilket uppskattas. Tidigare år när jag försökt att gå i dessa trakter har det varit svårt att hitta, stigarna har på sina håll varit osynliga och det är riktigt blött.

Vid Hinnsjöstugan fick vi ändå en idé att vandra en annan tur än tänkt, vilket medförde att vi inte höll oss på leden så väldigt länge. Då vi inte fann några skyltar om vilka sträckor som själva Fäbodleden är uppgraderad hamnade vi ändå i blötmarker utan spänger, men fick en fin tur mellan Västerselsbodarna, Mjälabodarna och Näsbodarna. Att vi stundtals befinner oss i Stakamyran naturreservat vittnar om att det är blötmarksområde.

Vi är helt ensamma och njuter av skogens tystnad. Vid Mjälabodarna slår vi oss ned vid eldstaden och grillar korv till lunch, vid Näsbodarna stiger vi in i den fina stugan och dricker kaffe. Hit skulle jag kunna tänka mig att gå för att övernatta en natt eller två. Stugan är fin och välstädad, det finns kamin och sovbritsar. Utanför finns eldstad och bänkbord samt utedass och vedbod. Väldigt välordnat.

Efter en stund i stugan vänder vi tillbaka samma stigar vi kommit, eftersom vi tänker att den tänkta sträckningen längs Hästtjärnen nog är ännu blötare. Dit får jag gå någon gång det är mer frost i backen alternativt med gummistövlar. Även om jag har bra skodon är jag smått blöt om fötterna när vi är åter vid bilen efter ytterligare en fin tur ute i skog och mark.

Gammal karta vid Hinnsjöstugan. Denna visar mest skidleder. Som vandringsleder fungerar det sisådär på sina håll.

Fäbodleden är märkt med orange ledmarkering. Däremot finner vi ingen karta över sträckningen.

Väster-Selsbodarna

Leden förbi Väster-Selsbodarna

Vid Väster-Selsbodarna

Vovve på skoterled

Framme vid Mjälabodarna

Mjälabodarna är i själva verket en bod

Snart blir det lunch

Vandrarkompisar i solstrimma

Mjälaboden

Näsbodarna, en bod i sol

Utanför Näsboden finns bänkbord, eldstad, utedass och vedbod

Stugmys inne i Näsboden

Fantastiskt att det finns dass lite överallt ute i våra skogar

Tillbaka över myrar och blötmark

söndag 20 oktober 2019

Räckebergsgrottorna, Räckebergskyrkan, Arnäsleden

Skapligt väder och en ledig söndag. Det var ett tag sedan jag var till Räckebergsgrottorna och idag var det en bra dag för återbesök. Vanligtvis brukar jag gå hit från Torsböle-hållet, men idag valde vi Landsjö som omväxling.

Solen försöker att bryta fram genom molnen och lyckas ibland, men det är mestadels molnigt. Vi parkerar på lämpligt ställe och vandrar iväg genom den tysta skogen. Stigen är inte vidare kuperad, men lite stenig på sina håll, så det gäller att inte halka på de blöta stenarna. Det är bitvis också väldigt blött efter gårdagens regnande, så mina bra kängor kommer verkligen till sin rätt.

Framme vid grottorna möter vi ett sällskap som precis är på väg att därifrån. Vi klättrar upp på berget ovanför Räckebergskyrkan då det är fin utsikt här uppe. Här smakar det gott med en kopp kaffe medan vovven bråkar med en pinne. Allt är som vanligt.

På återvägen tittar vi in i kyrkan, täcker över batteriet som går till ljudillustrationen i grottan och vandrar sedan åter mot Landsjö. Det börjar snöa lite lätt - snart är vintern här.

Arnäsledens markering, röt/vit prick

Vacker mossa

Prickad sten

Här går leden mellan sten och träd

Fikavy

Vovve med pinne

Husse med fika, vovve med pinne. Som det ska vara.

Räckebergskyrkan

Snart är vintern här

fredag 18 oktober 2019

Svartlandsudden, Ottelandet

Det är mulet men vackert. Nästan vindstilla och vackra höstfärger. Jag hade tänkt mig en vanlig promenad, men bestämmer mig för att ta bilen ut till Ottelandet för en runda vid havet.

Här ute är det tyst och stilla. Det enda som hörs är en hackspett som hackar på ett träd någonstans. Jag lyckas dock inte se den.

När jag kommer ner till havet vid Svartlandsudden, sätter jag mig på en sten och njuter av färgerna och havet. En fantastisk höstdag! Efter att ha strosat omkring en stund längs havet och undersökt de stigar vi hittar på udden, börjar det att regna. Det är dags att bege sig tillbaka till bilen igen efter en fin stund ute.

Vovven drar mot havet

Härliga hav!

In mot viken

Höstfärger

Att sitta på en sten vid havet med en kompis är en trevlig syssla

Eldstad vid badviken på Svartlandsudden

Undersöker stigarna på udden

Tillbaka mot bilen

torsdag 17 oktober 2019

Östansjö fäbodar, Bodsjön

Jag har ett ärende till Gottne och när det är avklarat bestämmer jag mig för att åka förbi Östansjö fäbodar för att titta till detta vackra ställe.

Här råder stilla lugn. Det är fredag eftermiddag och inte en bil hörs åka förbi under min stund på fäbodvallen. Bodsjön ligger i det närmaste spegelblank. Även om många löv släppt sitt grepp om grenarna är här vackra höstfärger.

Jag slår mig ned vid ett av bänkborden och njuter av stillheten en stund. Lyssnar på tystnaden som är så välgörande. Tar en tur ner till spången över flytmossan och förundras än en gång över detta projekt. När det böjar skymma sätter jag mig i bilen och åker hemåt med en bra känsla i kroppen.

Från parkeringen

Ner mot fäbodplatsen mellan vackra fäbodväggar

Bodsjön

Spång över flytmossan

Vackra höstfärger

Östansjö fäbodar

Grillplats nere till vänster i bild

Var rädd om de fina fäbodarna!

Tack för denna gång!

lördag 5 oktober 2019

Gula leden, Åsberget

När man ska ta en snabbpromenad och höstsolen skiner så fint, måste den ändå bli i lite vacker miljö. Vi väljer Åsberget. Åker upp till masten och tar medsols varv, i vilket det snart ligger ett välanvänt vindskydd med utsikt över Örnsköldsvik och Bäckfjärden.

Vi går vidare och bjuds på utsikt mot Själevadsfjärden och sedan även över Lomsjön innan vi viker av tillbaka mot parkeringen. En nätt liten runda med fina vyer.

Vindskyddet nedanför tv-masten

Utsikt från vindskyddet

Veckefjärden till höger i bild. Till vänster havet och Bäckfjärden.

Själevadsfjärden

En plats i solen

Lomsjön

Härliga höstfärger

Vovve på stig

fredag 4 oktober 2019

Entré Syd - Slåttdalsberget, Skuleskogens nationalpark

En ledig dag och hösten fullständigt sprakar av färgprakt. Det är hög tid för en tur till Skuleskogens nationalpark, även om det blåser ganska friska vindar. Jag packar med termosen, hundgodis och en extra tröja och åker till Entré Syd. Jag har en förkylning i kroppen, så jag tänker att jag inte ska göra någon större vandring, så dagens mål är Slåttdalsberget.

Till att börja med är leden spångad till stora delar, så det är lätt att ta sig fram. Efter en stund börjar det bära uppför och vid klapperstensfältet viker jag av från Höga Kusten-leden och följer blå led upp mot Slåttdalsberget. Detta ställe är ett av mina favoriter i Skuleskogen, ett ställe som ganska många missar då de knatar vidare längs HK-leden. Den blå leden går upp till berget och sedan ned igen strax innan Slåttdalsskrevan. Nedstigningen är brant och rätt läskig. Idag väljer jag bort den, då jag fått höra att den dessutom är hal och isig. När jag har lilla vovven med är det tillräckligt trixigt med koppel, hund och mig själv den vägen - med is är valet lätt, jag väljer bort det stigalternativet.

Istället traskar jag upp till toppröset, njuter av utsikten i väldigt starka vindar. Konstaterar att fikapausen får vänta, men sitter ändå vid röset och tar in miljön en liten stund innan jag vänder åter nedåt.

Finner en liten klippavsats i lä och får i mig lite soppa medan hunden tigger godis. Efter fikapaus går vi vidare nedåt, tillbaka till Entré Syd, hela vägen utan att möta en enda människa.