Ottelandet - Genesön

En förkylning börjar att härja i min kropp, men då jag har en ledig eftermiddag och solen skiner tänker jag att jag måste ut på någon skogspromenad som inte är så krävande. Inga berg idag.
Jag väljer Ottelandet och stigarna därikring. Här finns många olika stigval och på plats styr jag kosan efter havet mot Genesön. Här efter finns flera fina möjligheter till bad, även om jag hoppar över det idag.

När jag kommer fram till Genesön går jag över från Öster-Genesviken till Väster-Genesviken. Det blåser inte alls mycket och det är ljuvligt att slå sig ner en stund vid en av alla fina bänkar. Här finns dass, flera bänkbord, bänkar och eldstäder.

Efter en liten fika beger vi oss tillbaka mot Ottelandet, tar lite andra stigar och hade det inte varit för förkylningen hade jag nog begett mig ut till Svartlandsudden också. Idag räckte inte krafterna till, det får bli en annan gång, helt enkelt.

Fina stigar vid Ottelandet

Högsand

Vattenurgröpning i sanden

Glittrande hav

Vovve med pinne

Kattskär

Havsutsikt från Öster-Genesviken

Utedass vid Väster-Genesviken

Många fina bänkbord i Väster-Genesviken

Tiggar-hund

Vit fjäder i höstbrunt sällskap

Dagens fikaplats

Öster-Genesviken på tillbakafärden

Kattskär igen

Vovve på en av dagens stigar

Pärlstigen, Sunne, Östersund

Sunne församling har gjort en fin liten stig nedanför kyrkan. Jag hamnar här dagen före invigningen, men tar mig ändå utan problem runt. Pärlstigen ligger en fantastiskt fin udde i Storsjön. Stora delar är anpassad för att kunna ta sig fram med rullstol, rollator eller barnvagnar. Stigen ska vara totalt 1,5 kilometer, en nätt liten promenad.

Pärlstigen utgår från Frälsarkransens pärlor och alla pärlor finns utspridda efter stigen. Vid Pelarsalen finns en liten andaktsplats med flera pärlor på samma ställe. Avstickaren från den anpassade leden och ut på den långsmala udden går på en liten stig. Här blåser det ganska rejält, men det är ändå vackert. 

En av flera tystnadspärlor

I Pelarsalen finns Gudspärlan

Ett litet altarbord vid Pelarsalen

Bekymmerlöshetspärlan

Vackra omgivningar

Stilla vatten i viken

Blåsigt ute på udden

En liten sittbänk vid en enkel eldstad

Ännu en tystnadspärla på en vacker plats

Karta över området

Björnlandets nationalpark, Entré Häggsjö, Råtjärn, Rönnlandsrundan (Gul led)

Var i trakterna och insåg att vi hade nära till Björnlandets nationalpark. Här har jag varit förr, men då gått från andra sidan parken via entré Agnsjö, varifrån det utgår ett flertal leder. Idag går vi in via Entré Häggsjö.

Här finns två leder - en grå led som binder ihop med lederna vid den nationalparkens andra entré vid Agnsjön samt en gul led, Rönnlandsrundan som är en rundslinga på lite drygt 4 kilometer. Lederna är snarare stigar och ibland försvinner ibland och blir lite osynliga, men märkningen med band runt trädstammarna är tydliga och lätta att följa, även om vi faktiskt gick fel några gånger. Felen märktes dock snabbt då vi saknade de gula banden ganska snart.

Vi väljer den gula leden och går medsols varv. Den leder genast uppåt, upp på berget och vidare till en utsiktspunkt med utsikt över Råtjärnen genom träden. Björnlandets nationalpark är stenigt och stundtals ganska besvärligt att gå pga klippblock och ojämnt underlag. Min stukade fot mår inte alldeles toppen i terrängen, men den övriga kroppen mår finfint, så foten får vackert hänga med.

Nere vid Råtjärnen finns en rastplats med några bänkar och en eldstad. Här slår vi oss ned för att njuta av stillhet, tystnad och en kopp kaffe. Det blåser lite kallt, men när solen tittar fram värmer den skönt. När kaffet är uppdrucket vandrar vi vidare, nu på en lite mindre kuperad del av slingan, men klippblocken ligger utslängda även här och jag får tänka efter var jag sätter mina fötter i varje steg.

Åter framme vid bilen och parkeringen finns en fin toalett och även här en eldstad. Nöjda med dagens vandring vänder fortsätter vi vår hemresa.

Skyltning vid Entré Häggsjö

Entré Häggsjö

Karta över Björnlandets nationalpark

Fallet träd

Brandljud

Gul led, märkning på den tunna trädstammen till höger i bild

Råtjärnen skymtar mellan träden vid utsiktspunkten

Brandljud

Husse och vovve i stenlandet

Stig mellan stenblock

Eldstaden vid Råtjärn

Vovve med pinne

Spång över blöta partier

Sten, sten, sten

Ledmärkning av grå och gul led

På väg åter ned mot Häggsjön

Stockholmsgatorna, Stockholmsgata naturreservat

Stockholmsgata är en storslagen kanjonbildning, 50 meter djup och 1,5 kilometer lång. Den bildades då en mäktig isälv störtade ned i dalgången och gröpte ur urberget för 9400 år sedan.

Det sägs att namnet Stockholmsgata syftar på de trånga gatorna i Gamla stan, men under vandringen i kanjonen råder stilla lugn och tystnad. Leden är stundtals spångad för att ta sig över blöta partier.
Vi börjar att gå till Uvtjärnen, den ligger trolsk och spegelblank nedanför branta klippor. Sedan vandrar vi vidare på den nordöstra sidan, upp mot utsiktspunkten med utsikt över kanjonen. De blå prickarna som ledmarkering går dock inte runt hela reservatet, så stundtals är det inte helt självklart var stigen går, speciellt denna sträcka. Uppe vid utsiktsklippan dricker vi kaffe och njuter av utsikten i stilla ro. Vandringen tillbaka går nerför på andra sidan kanjonen. 

Vädret är växlande, några solstrimmor, några regndroppar, men mest bara mulet. Det hade varit en fantastisk dag om vi sluppit bli irriterade på de som lämnar engångskaffekoppar i skogen och sedan konservburkar och fullt brinnande eld vid vindskyddet vid parkeringen. Om man åker ut i naturen ser jag det som självklart att vårda den för kommande generationer. Önskar att fler tänkte så...

Tegelträsket

Tegelträsket, eller kanske Tegelträsk, är en by och en sjö i Åsele kommun. Sjön är en fiskesjö, men fisket överlämnar jag till andra. Vi var ute med husvagnen och stannade till över natten vid denna fina sjö. Här fanns både vindskydd med grillplats, utedass och fiskebrygga. Att vädret var strålande gjorde inte valet av övernattningsplats sämre. Här mådde vi fint.

Bänkbord, grillring och vindskydd vid Tegelträsket

Fint och fungerande utedass

Fiskebrygga

Sjöbod

Inte egenfångad, men middagens fiskeknyte smakade bra efter ett dopp i Tegelträsk

Tällvattnet

Vi kommer när mörkret fallit. Vi har varit här förr och vet att stället vi valt är ett vackert sådant. Det är kall och mörk höstkväll, och vi skyndar oss att slå läger och gå in i husvagnen, tänder ljus och njuter. Det är tyst, så tyst att det går att ta på tystnaden.

Efter att ha sovit en lugn natt vaknar vi till en vacker, men ganska blåsig dag. Vi bestämmer att åka till Stockholmsgata naturreservat nu när vi råkat hamna i denna del av världen. Ja, det blir så för oss ibland, att vi bara hamnar, kör dit näsan pekar.

Vindskydd vid Tällvattnet

En plats för stilla ro

Stigen runt Tällvattnet

Suddig nattbild över Tällvattnet

Ytter Rötjärn, Arnäsleden

En vacker kväll och jag skyndar mig iväg för att hinna ta en kopp kaffe ute. Jag väljer Ytter Rötjärn som utflyktsmål. Det var ett tag sedan jag var här sist. Denna gång går jag från Klingre motorbana efter Arnäsleden mot tjärnen.

Jag har inget minne av att det såg ut på detta sätt sist jag var här, för nu var det mestadels fyrhjulingsspår att gå i, istället för skogsstig.

Framme vid Ytter Rötjärn är det stilla. Perfekt för en lugn stund och varva ner efter dagens arbete. Här finns bänkbord, vindskydd, eldstad och utedass. Jag sitter vid bänkbordet medan vovven stretar runt och undersöker varje vrå.
Efter en fin liten stund vandrar vi tillbaka mot bilen innan mörkret faller och konstaterar att nu är det dags att packa ner pannlampan i ryggan...

Arnäsledens vit-röda prick visar leden

Vattendrag

Vovven leder

Skogen är full av svamp. Även de oätliga kan vara vackra.

Hal och ranglig spång över blötmark

Flytmosse på Ytter Rötjärn

Bänkbord och vindskydd

Tydlig skylt på vindskyddet vittnar om att vi kommit rätt

Utedasset vid Ytter Rötjärn

Kvällens fikaplats

Fikakompisen

Vovven spanar

Vovve med pinne

Ytter Rötärn

Tillbaka innan skymningen faller