Jag har en ledig dag och solen skiner! Det är klart att jag ska ut i naturen en sådan dag!
Packar ryggan och tar med vovven i bilen och drar till Skuleskogens södra entré. Här tänker jag att det nog inte är mycket snö och att stigarna är vältrampade.
Framme på parkeringen står inte många bilar. Så härligt! Inte för att jag har något emot människor, men ibland föredrar jag tystnad och ensamhet.
Jag bestämmer mig för att ta en tur längs kusten till Näske fäbodar och går när mot Kälsviken. Nere i viken råder stillhet och ro. Jag går ner till stranden och står en stund för att bara vara. Efter ett tag blir vovven otålig och promenaden mot fäbodarna börjar. Stigen är ibland helt snöfri, ibland väldigt isig (tack och lov för dubbskor!), ibland hoppar vi över översvämmade bäckar och ibland över trädfällor och grenar. En varierande promenad på många sätt.
Framme vid raststugan tar jag fram lunch och tar en stunds paus innan vi vänder åter samma väg. Vi tar det i stilla mak, efter att jag drog till ryggen i ett hopp över en trädstam. Onödigt! Men vi tar oss tillbaka. Sista biten från Kälsviken upp till parkeringen känns alltid så lång, men idag var den längre än vanligt, dels för ryggen och dels för att snön vid det här laget blivit till tung sorbet.
Härlig fredag! Så här borde en helg alltid få starta! (Förutom ryggen då, men tack, nu är den bättre).
