En lite gråkulen dag, men eftersom jag strängt omöjligen inte kan tillbringa en hel helg utan att ta mig ut i naturen, så trotsades de smått kalla vindarna och vi begav oss ut till Ottelandet för en promenad.
Vi går först upp till utsikten på Svartlandsudden och ner genom skogen till viken. Efter att ha stått och tittat på svanparet en stund traskar vi sedan vidare längs vattnet bort mot Högsand.
Här är stigvalen många, kors och tvärs och ingen verkar vara trampad efter snöfallet.
Det är kallt och gråmulet, men jag har en för mig ny stig att testa denna dag. Det är bara att klä på sig och dra iväg så fort som möjligt.
Jag kör idag ut till Ällön där jag vandrar på stigar längs havet från Långroudden och Sör-Broviken mot Skrammelsand. När vägen blir stig finns det röda snitslar längs stigen. Då det är ett lätt snötäcke gömmer sig frusna vattenpölar på de släta klipphällarna, så jag går försiktigt fram.
Genom skogen är stigen lättpromenerad och det är en vacker promenad jag går. Går mot Taviken där jag går ut på klipporna förnyat stå och njuta en stund. Det blåser kallt, men det är något vackert även med det kalla och lite bistra grå.
Inser efter en stund att jag nog måste vända för att hinna tillbaka till bilen innan skymning. Konstaterar att hit måste jag återvända för att gå hela vägen till Skrammelsand.
Idag hade vi tid till en kortare tur och valde ”vindskyddsrundan” på Åsberget som jag kommit att kalla den. För det mesta brukar jag gå den motsols, men på sistone vänt på varvet och insett att det är trevligare att gå medsols.
Vi parkerar på parkeringsplatsen nedanför masten. Här står fler bilar än vanligen och troligen är det det fina novembervädret som dragit ut folk.
Solen skiner bakom ett lätt distäcke vilket gör att korten ser smått suddiga ut, men i verkligheten ger diset en vackert beslöjad vy.
Uppe vid gamla vindskyddet Himlamarka är det flera sällskap samlade. Vi går vidare nedåt, men slopar idag Älgens stuga pga tidsbrist. Uppe vid vindskyddet A Maze Thing slår vi oss ned en kort stund innan vi fortsätter uppför berget och tillbaka till parkeringen.
Idag står en promenad från Själevad upp till Svarttjärn på agendan. Detta håll är så mycket trevligare att gå än från Myckling om man frågar mig.
Vi går från Skogslöparnas hus en bit längs Älgstråket och viker av på stigen mot Svarttjärn.
Vid vindskyddet på nordöstra sidan av tjärnen är det full aktivitet, så vi går en liten bit ytterligare och slår oss ner på en sten i solen. En kopp kaffe smakar fint medan vi lapar lite novembersol innan vi vänder tillbaka längs samma stig som vi kom.
Att vakna till en ledig dag då solen lyser vackert är en bra start på dagen. Det betyder att jag måste ut i naturen, så jag käkar frukost, packar ner lite matsäck intygande och drar iväg.
Jag försöker mig först på en topp, men jag inser mina begränsningar efter en stund då det blir lite för riskabelt på egen hand. Den tänkta toppen har inga stigar och vägen upp går mestadels på mossbeklädda stenar och klippor. Eftersom det har regnat mycket de senaste dagarna är det orimligt halt.
Efter lite funderande och tittande på karta bestämmer jag mig att istället välja stig och tjärn. Valet faller på Hemtjärnen i Skuleskogen. Höga kusten-leden går nästan förbi, bara en liten avstickare på några hundra meter. Jag knatar iväg på HK-leden och viker sedan av på stigen upp till tjärnen.
Här har jag aldrig varit förr och det är alltid extra roligt med nya ställen. Då det vid det här laget är hög tid för lunch, slår jag mig ner vid en av flera spontantillverkade rastplatser. Det syns att många slagit upp sina tält här under sommaren.
Tjärnen ligger spegelblank och allt som hörs är naturens egna ljud. I övrigt är jag helt ensam. Att få äta lunch i denna miljö är sannerligen välgörande.
Efter en fin stund vid tjärnen vandrar jag vidare. Ibland blir inte utflykterna som tänkt, men väder kan bli bra ändå. Idag var det en sådan dag.
