Räckebergsutkiken, Torsböle

Idag hade jag en eftermiddag som skulle spenderas i skogen och jag valde att styra kosan mot Torsböle och vandra sommarstigen upp.

Till en början går vi på en väg som slutar vid en vändplan som blivit överväxt och täckt med sly. Eftersom jag varit här förr så vet jag att stigen börjar i ena hörnet av vändplanen och tar mig fram genom växtligheten till stigens början, som är markerad med en skylt.

Stigen är på sina håll ganska överväxt, vilket jag gissar beror på att inte allt för många brukar gå hit upp på sommaren. Den är som tur markerad och på några ställen får jag stanna upp för att se vart åt stigen bär.

Uppe vid utkiken vilar lugnet och stillheten. Jag slår mig ned och njuter av utsikten och solen medan vovven hittar en pinne att härja med. När magen börjar kurra sätter jag mig på den fina altanen och äter medhavd middag.

Efter att ha tillbringat en stund här uppe vandrar vi ner samma stig tillbaka, nöjda, mätta och glada.

Vovven på vägem mot Räckebergsutkiken

Vid vägens slut finner man denna skylt, idag väl dold bakom sly

Här någonstans finns en stig

Halvt uppäten stigmarkering 

Spång över kullersten

Räckebergsutkiken

En av flera grillplatser

Farstukvisten på Räckebergsutkikens stuga

Panorama från farstukvisten

Vovve med pinne

Panorama

En stunds vila

Middag på altanen

Tack för idag!

Ned mot Torsböle igen

En älg var här före oss

Snart vid bilen igen

Visarberget, Milleniumstugan

En ledig vacker majdag bör bäst tillbringas i skogen om någon skulle fråga mig. Så valet var enkelt, packa ryggan med kaffe och hundgodis och dra iväg. Jag har en gång tidigare gått till Milleniumstugan från Höksjön - eller Huggsjön som det är lätt att tro den heter med Huggsjöstugan och tyckte att det var en trevlig promenad. Den fick bli dagens mål.

Det är bitvis väldigt blött, men jag har bra kängor på fötterna, så det är bara att gå på. Strax innan Milleniumstugan viker jag av för att ta mig till Visarbergets högsta topp. Här har jag inte varit sedan jag var liten och åkte skidor till Rutberget från Själevad. Ett kärt återseende. På den tiden brydde jag mig nog inte så mycket om den vackra utsikten, men nu tog jag mig tid att stå och njuta.

Bestämmer mig dock för att inta kaffet vid Milleniumstugan då det blåser lite för mycket på Visarbergets topp. Här är det lä och fantastiskt njutbart och stannar länge. Vovven har (som vanligt) kul med pinnar och vedklabbar. Ingen rast och ro där inte. Synd att jag inte tagit med mer matsäck, då hade jag suttit ännu längre.

När hungern börjar infinna sig återvänder jag nerför berget mot bilen och har fått en promenad på totalt 12 km. Härlig dag!

Mot dagens äventyr!

Liten stuga

Västerhus jaktstuga

Utanför jaktstugan finns en grillplats

Skoterled på vintern, fina stigar på sommaren

Visarbergets topp

Utsikt

Panorama vid toppen av Visarberget

Milleniumstugan, en skoterstuga som står låst

Utsikt vid stugan

Milleniumstugan och utsikten

Dass till vänster och grillkåta till höger. Dessa står öppna året om.

Vovve med pinne

Stig

Myrmark

Åter mot bilen

Åsberget, Gula leden

Än en gång Gula leden. Jag är så tacksam för denna led som går att starta mitt i stan. Att leva så nära naturen även nu när jag flyttat in till stan är fantastiskt!

Det finns vindskydd och bänkar utmed leden. Dagens kaffepaus tog vi på bänken vid Älgens stuga med fantastisk utsikt över Veckefjärden, Bäckfjärden, Balesudden och vidare ut mot öppna havet.

Vovven och vyn

Älgens stuga (privat och låst för allmänheten)

Utsikt in mot Örnsköldsvik

Mot öppet hav

Panorama vid det nya vindskyddet med utsikt över Veckefjärden. Själevadsfjärden får också plats till höger i bild.

Utsikt från nya vindskyddet. Veckefjärden, Själevad och Själevadsfjärden.

Nya vindskyddet kom på plats sommaren 2018.

Mickelsvattnet, Arnäsleden

En strålande dag och jag beger mig till Torsböle för att ta en liten tur efter Arnäsleden till Mickelsvattnet. Det börjar vara torrt i skogen och jag håller mig skapligt torrskodd tack vare fina spänger över de blötaste ställena.

Promenaden är fin, vi passerar Bygdoms fäbodplats. En fäbod av tidigare sju finns kvar. Nu står den låst mitt på ett kalhygge.

Framme vid rastplatsen vid Mickelsvattnet slår jag mig ned på bänkarna medan vovven hittar en pinne att bråka med. Jag har lunch med mig och avnjuter den i stilla tystnad vid en glittrande sjö.

Jag sitter kvar och lapar sol till dess att plikterna kallar och vänder åter samma stig tillbaka mot Torsböle.

Längs Arnäsleden

Vovve på stig

Spång över blötmark

Vovven solar på trappan till fäboden vid Bygdom

Vi vandrar vidare förbi Bygdoms fäbodplats

En helikopter flyger över oss

Ut mot udden med rastplatsen vid Mickelsvattnet

Mickelsvattnet

Vila

Vovve med pinne

Vovven spanar utöver Mickelsvattnet

Kaffepaus

Vovven bråkar med pinne

Full fart tillbaka!

Arnäsledens vit-röda ledmarkering

Solandsberget

Så mycket bilar i krokarna! Jag kommer på att det nog beror på Friska Örnsköldsviks stolpjakt. Mycket riktigt möter vi människor med kartor i händerna. Nej, stolpjakten får vara för min del, men idag råkar vi välja samma stråk som många andra.

Vägen upp till Solandsberget är dålig och rekommenderas inte för bil. Att gå är pulshöjande då det är uppför, uppför.

Jag har varit upp till Solandsberget förr, den gången kryllade det av getingar som gjorde upplevelsen lite mindre rofylld. Idag var det lugnare på den fronten, men vi stannade ändå inte länge. Om man går vidare några hundra meter från TV-masten får man en fin utsikt över Örnsköldsviksfjärden och stan. Väl värt ett besök!

Utsikt över Bäckfjärden

 

Bäckfjärden till vänster och Örnsköldsviksfjärden till höger

Örnsköldsviksfjärden och Örnsköldsviks stad

Vikbottberget, Gullviks friluftsområde

Söndag med tid för en tur ut i naturen med gubben och vi beger oss ut till Gullvik för att gå upp till Vikbottberget från campingen. I växlande molnighet beger vi oss upp längs den nya stigen upp till vindskyddet. Här slår vi oss ned och dricker en kopp kaffe medan vovven bråkar med en pinne.

Vi tar "bakvägen" ned, stannar till och tittar på utsikten över Vikbotten, innan vi återvänder till bilen vid campingen. Detta är en promenad på inte fullt 3 kilometer, men en riktig pärla. Jag har sällan stött på andra människor när jag varit här uppe. Att sitta vid vindskyddet i ensamhet är alltid lika helande.

Trappa vid "nya" stigen

Blå ledmarkering

Vovve med pinne

Ny och fin grill vid vindskyddet

Utsikt från vindskyddet

Panorama från bänkbordet

Vindskyddet

Nyspikat bord

Vikbotten

Stranneberget, Arnäsleden

Precis i slutet av Arnäsleden går en avstickare upp till Stranneberget. Idag valde vi att gå rundan motsols upp på berget och ned andra vägen, en runda på ungefär tre kilometer.

Upp till Stranneberget har jag varit många gånger. Det är en perfekt kortrunda för en kopp kaffe eller bara för promenadens skull. Uppe på berget finns ett vindskydd och en flaggstång. Flaggan syns från E4:an.

Småkryp hälsar välkommen i början av stigen upp till Stranneberget

Arnäsleden är märkt med vit-röda ledmarkeringar

Skrevan är 200 meter lång. 1-2 meter bred och  upp till 13 meter djup

Arnäsleden

Utsikt över Arnäsbygden

Ledmarkering

Fridlysta fågelsjön Öfjärden

Utsikt från vindskyddet

Vovve  med pinne

Vindskyddet på Stranneberget

Våren är på väg

På väg nerför Stranneberget