Djupsjösjön, Gottne

Vi hade bestämt att åka till fina Djupsjösjön för att äta middag efter jobbet för att ta tillvara på en vacker majkväll. Vi packade väskan med matrester, körde till vändplanen och klev där ur bilen och gick stigen mot ett av de tre vindskydden runt sjön. 

Efter en kort promenad är vi framme vid vindskyddet. Det blåser skapligt, men solen ligger på vilket gör att det ändå känns varmt och behagligt. 

Vi startar en eld och värmer matresterna som vi sedan sätter oss ned på en stock och äter. Utemiddagar är grejor det! 

Djupsjösjön

Vindskydd vid vatten

Vackra eld

Att ligga ner på en stenhäll, lyssna på vattnets kluckande och se den blå himlen genom tallkronorna...

Tillbaka längs stigen

Gälvsjön, Uttersjö

En strålande och varm högsommarvärmen i maj får mig att fundera ut en plats i sol och stillhet. Valet faller på Gälvsjön innanför Uttersjö.

Går över myren på söndermurknade spänger, men tar mig torrskodd fram. Det är mygg, massor av mygg. Åtminstone i skuggan och in i skogen. Nere vid strandkanten och solen är det hanterbart. 

Sätter mig ned på en sten och njuter av solen, glittret i sjön, fiskarna som slår och fåglarna som kvittrar, kvackar och skriker. Naturens ljud som endast störs av vovvens skall när den pinne hon valt för kvällen är alldeles för stor och tung för att hon ska få styr på den.

Och som avslutning på kvällen får jag se björn igen. Den ställer sig upp på bakbenen och tittar på mig innan den vänder och springer tillbaka in i skogen. Som tur är sitter jag åter i bilen vid mötet, så björnfrossan uteblir. 

Gälvsjön

En plats i sol

Vindskydd och bänkbord

Gott om ved

Vovve med pinne

Sol genom träddunge

Spång över blötmark

Sannerstjärn, Gottne

Kartor har fått mig att vilja hit och undersöka stället. Det finns två Sannertjärn väldigt nära varandra och vid den andra, ovanför Yttersels fäbodar, har jag varit ofta. Men detta ställe är nytt för mig. 

Jag kör längs en skogsväg som känns oändlig innan jag är framme. Parkerar och går upp mot tjärnen. Skogen öppnar sig ner mot vattjet och det gröna gräset, den glittrande tjärnen och björkarnas stilla vajande får mig att tänka midsommar-tankar.  Stället fullkomligen badar i sol och den värmer gott.

Jag stannar inte länge. Den lilla stugan och hela området känns privat och jag känner mig på något märkligt sätt som en inkräktare. 

Jag skumpar tillbaka längs skogsvägen, nöjd att ha undersökt ytterligare ett ställe på att göra-listan. 

Sannertjärn vid grönskande äng

Tillbommad liten stuga

Hjärterum

Vattendrag

Trehörningen, Björna

Kommer på kvällen med husvagn. Efter att ha kommit på plats får vi en vacker kväll på stranden. 

Dagen efter tittar jag till den fina fiskestugan på udden i bortre änden av stranden. 

Här är välordnat, både på stranden och vid stugan finns flera bänkbord, grillplatser och utedass. Det finns även ett vindskydd vid parkeringen. 

Jag har varit hör förr. Då tog jag en promenad upp till Klacktjärn längs en fin skogsstig. Nu känner jag knappt igen mig då det med vasst stenkross byggts en väg för skogsmaskiner upp mot tjärnen. 

Solnedgång över Trehörningen

Udden med fiskestugan

Årets premiärdopp togs i Trehörningen 26 maj

Vovve med pinne

Den fina fiskestugan

Välkomnande skylt på stugdörren

Inne i stugan

Stig

Kolidenstugan, Nörd-Koliden, Hemling

Majsolen strålar och vi har planerat utflykt till Kolidenstugan i Hemling. Denna stuga och utsiktspunkt har länge stått på min att göra-lista och nu skulle det bli av!

Vi svänger av upp mot Nörd-Koliden, sedan till vänster i korset nedanför berget. Här är vägen knappt körbar, men det är torrt och fint, så vi vågar oss fram till vändplanen. Härifrån promenerar vi vidare längs vägen och svänger av in i skogen där vi kan ana något som liknar en stig. 

Det finns inga utmärkningar av stigar vad vi kan se, men vi tror oss vara på rätt spår. Stigen är stundtals väl gömd i blåbärsris och det bär uppför, men inte allt för brant. 

Så öppnar skogen upp sig och vi ser konturerna av stugan i motljuset uppe på krönet. Väl uppe så slår vi oss ned vid bänkbordet, tar fram kaffetermosen och gör en lunchmacka med sill och ägg. Hör råder fullständig tystnad förutom fåglars sång. Det är relativt vindstilla, men helt myggfritt. Solen värmer skönt och vi njuter av stillhet och utsikt. 

Efter en fin stund uppe vid stugan promenerar vi ner samma stig som vi kommit upp, förbi den ståtliga tallen och tillbaka till bilen. En fin tur! 

Panorama med stugan och vedboden till vänster i bild

Panorama över "resten" av utsikten med grillplats och stuga till höger i bild

Bänkbord utanför stugan med milsvid utsikt

Kolidenstugan

Sittplatser vid stugknuten

Sittplatser och solpaneler i solläge

Inne i den fina Kolidenstugan

Grillplats

Lunchmacka

Utedass

Stugan i frodig vårgrönska

Tack för denna gång - tillbaka ner längs stigen

En vacker tall längs stigen

Brunt, grönt och vitt - skogen har många färger och förmer

Den blå punkten visar precis var stugan ligger

Till vänster i Hemling, till höger upp mot Koliden och sedan den vänstra av de streckade skogsvägarna.  Därefter gäller det att hålla utkik efter stigen som bär av upp mot stugan.    

Corralejo Parque National, Fuerteventura / Spanien

Hamnade i Spanien på en restresa och bor man i närheten av en nationalpark måste den besökas.

Morgonen är mulen och passar perfekt för en promenad. Det ska vara cirka 4-5 kilometer att gå, sånger passar utmärkt.

När jag kommit ut ur Corralejo centrum går jag efter något som verkar vara en vandrings-/promenadled. Leden går genom sanddyner och för mig söderut. 

Viker efter ett tag av mot havet. Det blåser friskt, vilket gör att det är lätt att glömma att fylla på vätska. Det känns inte varmt, men temperaturen säger cirka 22 grader. 

Sätter mig ner och vilar på en sanddyn. Sand, sand varthelst mitt öga ser. Och lite hav förstås. Att traska i sanden påminner mig om att gå i snö. Ibland är den hårt packad, som skare, ibland mjuk och bjuder tugnt motstånd. 

Efter att ha fyllt på vätskenivån, njutit av vidderna och fått en solbränd hals (!) traskar jag åter mot staden. Denna gång väljer jag att gå längs landsvägen närmare havet. Det går visserligen att ta en buss, men är jag ute för att vandra så är jag. Tillbaka till hotellet har jag gått ca 13,5 km.

Vy mot inlandet

Stig, sand och växtlighet i inlandet.

Stig över kargt landskap

Varmt, men tack vare blåsten ändå behagligt

Stenar som ledmarkering i sanden

Vackert vågmönster i vindpinad sand

Skylt

Växligheten tunnar ut

Gå och cykla. Allt annat verkar vara förbjudet. :)

Himmel och sand

Där borta bakom sanddynerna närmar sig havet

Mina vandringskompisar

Att gå drygt en mil i sand känns i vaderna...