Holmvallen, Funäsfjällen

Text kommer

Bergsbodarna, Bergs fäbodar, Skuleskogen

Tanken var att besöka helt andra fäbodar idag, men då jag möttes av flertalet skyltar med texten ”Älgjakt pågår” så ändrade jag turen. Bergs fäbodar, eller Bergsbodarna ligger ungefär däremot kilometer norr om Skuleberget. Jag stannade på en ficka längs E4:an och gick ca en kilometer upp till bodarna. 

Bodarna är privata och en skylt upplyser om att fäbodarna fram till 2007 var en avstickare till Höga kusten-leden, med möjlighet till övernattning. Nu är avtalet med kommunen ett minne blott. Det kan jag finna tråkigt, speciellt som HK-leden är mer folktät än förr. 

Även om solen lyser klart, så når den inte riktigt ner på fäbodvallen då träden runt om står höga. Jag ser mig runt, men vandrar tillbaka ganska direkt för att bege mig vidare till ett soligare ställe. 

Åttjärnsbodarna naturreservat

Det har förändrats en aning sedan sist jag var här. Uppe vid parkeringen fortsätter en skogsbilväg. Jag kan inte låta bli att åka vidare en bit upp på berget men vänder ganska snart åter till parkeringen. 

Vi vandrar iväg längs stigen genom skogen som vilar under ett lätt snötäcke. Här har det blivit ett fyrhjulingsspår istället för en smal stig sedan sista besöket. Jag har ett minne av en väldigt mysig stig som nu är en aning breddad. Skogen är dock fin att ströva igenom och snart är vi framme vid fäbodarna. 

En av stugorna är öppen och har rustats upp. Här finns nya sängar och stolar, men det gamla bordet och den gamla ölburken står kvar. 

Vi drar igång en brasa i kaminen och slår oss ned vid bordet för att äta lunch. Det är kallt och jag drar mig närmre kaminen, sätter fötterna på spiskanten och låter mig värmas upp. 

Efter att ha njutit av tystnaden och lugnet börjar vi packa ihop för att gå tillbaka samma stig vi kommit. 

Går först rakt över fäbodvallen upp till dasset som verkar under närmaste oanvänt. Jag kan inte låta bli att förundras övar alla dessa ställen med öppna dörrar, kaminer med (ofta) färdighuggen ved. Att det dessutom finns fina dass och till och med toapapper, det är lyx. 

En fin tur till ett fint ställe på en vacker dag. 

Säterturen, Viteggen, Funäsfjällen

Alla borde unna sig åtminstone en vandrings vecka i fjällvärlden varje år. Så har jag gjort i några års tid, i år helt på egen hand. Jag satsar på dagsturer med bekvämt boende i hyrd stuga. En lyxvariant, jag vet, men just i år så skönt, då det regnar och blåser kraftiga vindar. 

Pga de kraftiga vindarna krymper mina möjligheter till vandring på ett för mig tryggt och säkert sätt. Jag vill inte riskera allt för mycket när jag är helt ensam. Därför väljer jag idag en liten Guldtur i lite mer vindskyddat område - Säterturen vid foten av Mittåkläppen. 

Vägen är privat och avgiftsbelagd med 60:-. Bara bilvägen är värd att göra, då den bjuder på vackra utsikter, tjärnar och myrar. Dessutom går det att åka till våffelstugan i Djupdaslvallen. Själv körde jag dock med medhavd mat. 

Strax innan våffelstugans stora parkering finns en mindre parkering där jag parkerar och vandrar iväg på tydlig markerad led - Säterturen, led 158. Jag passerar flera privatägda sätrar och kommer ut på en grusväg som leder mig ner till ett litet vattendrag och sedan ett vindskydd. Vid vindskyddet går leden upp mot rullstensåsen Viteggen. Åsen följer ringlande längs Mittån. 

Här börjar det regna och jag stretar vidare genom skogen och förbi fler sätrar. När jag kommer fram till vägen passerar jag parkeringen till våffelstugan och starten för guldturen upp till Mittåkläppen. Den turen får jag återvända till en annan gång.