Vad gör man när man är i Funäsfjällen och det blåser hårda vindar? Jag väljer att söka dagsturer längs leder som ligger lite skyddat. Idag faller valet på guldrushen kring Tevsjön.
Jag kommer till parkeringen på eftermiddagen och går iväg efter leden. Ganska snart kommer jag till en raststuga där ett gäng samlats för att grilla och fiska. Jag hejar och går vidare mot Tevåns vattenfall. Eftersom jag inte ätit sedan frukost och klockan är över 15.00, tar jag stigen över ån och går upp till rastplatsen med bänkbord uppe bredvid vattenfallet. Jag slår mig ner och äter lite middag till ackompanjemang av vattnets dån.
Efter att ha fått mat i magen bestämmer jag mig för att gå hela Tevsjön-leden och börjar vandringen uppåt på andra sidan ån. Leden följer långa vattnet och jag inser att nöjas tittar över axeln mer än vanligt. Vattnets dån gör att jag inte skulle höra om någon eller något flåsar mig i nacken. Såna tankar man inte ska tänka när man är helt ensam i skogen.
När leden till sist viker av från ån känns det skönt att vila öronen i skogens lugna ro. Jag väljer att inte ta avstickaren till den kalkugn som ska ligga ett stenkast från stigen, men går upp till utsiktspunkten vid Dôlôsåkern. Att man förr odlat potatis på denna brant är svårt att tänka, men så sägs det vara. Mellan träden syns utsikt över fjäll, men träden skymmer det mesta.
När jag vandrar vidare går det utför. Snart öppnas skogen och utsikten över Ljusnedalsjön och Ljusnedal är trevlig att ha med under vandringen.
Snart är jag nere vid Tevsjön igen, vandrar längs stranden på stig och spänger. Går förbi ett slitet vindskydd innan korsningen där jag vandrar åter mot raststugan och parkeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar