Flatruet

Sveriges högst belägna landsväg ska visst vara något alldeles speciellt. Det tänker jag att jag måste uppleva. 

När jag närmar mig söderifrån, bär vägen uppför och åter uppför, tills jag plötsligt är ute på kalfjället och åker. Uppe på högsta punkten står det flera bilar parkerade. Härifrån går det en stig västerut upp mot en kulle, samt flera, vad som liknar, spår av fyrhjuling österut. 

Jag går iväg österut längs ett spår. Det blåser rätt rejält, men vindarna är inte alls kalla, så jag stretar på. Det är inte många andra som går så långt ifrån parkeringen idag, så jag är tämligen ensam med renarna som betar längs vägen. Ögonen vilar på oändliga vidder och fjäll där jag går.

Efter några kilometer finner jag en bra grop som ger lä där jag slår mig ner. Här är helt ljuvligt att ligga i solen. Jag äter matsäck och njuter av naturen, stannar säkert en timme i min grop innan jag går tillbaka mot parkeringen. Landskapet är lätt att gå utan att följa stig eller spår, så jag traskar runt och har det gott på tillbakavägen. 

Ett lätt sätt att komma ut i naturen och rakt ut på kalfjället för den som inte kan eller vill vandra så långt för att uppleva detta. Här räcker det till och med att bara kliva ur bilen. Häftigt!