Naturligtviseva : Stenbithöjden naturreservat, Åsele

torsdag 25 oktober 2018

Stenbithöjden naturreservat, Åsele

Vi tar oss mot Stenbithöjdens naturreservat söder ifrån och väljer därför den södra starten in i naturreservatet. Vi parkerar vid där vägen tar slut. Här finns ett vindskydd och informationstavla.

Vädret växlar och solen bryter i korta stunder igenom i början av vår vandring. Stigen går över spångad blötmark och genom gammal granskog. Det går hela tiden lätt uppför - inte så konstigt eftersom vi är på väg upp till en utsiktspunkt.

Halvvägs fram kommer vi till Höjdakojan och ett intilliggande vindskydd. Kojan är låst och redigt tillbommad. Nyckel ska finnas att låna på OK/Q8 i Åsele, men vi kommer från fel håll vilket gör att vi inte har någon nyckel med oss. Det gör dock inte mycket eftersom vi tänkt oss vidare till toppstugan.

Det börjar snöa lite lätt och molnen lägger sig lågt över nejden. Vi vandrar vidare och hoppas att solen ska titta fram igen.

Efter Höjdastugan upphör spängerna och vi traskar i halvfrusen mossa och bötmark längs markerade träd för att finna rätt väg. Någon stig finns inte, men rätt väg är tydligt markerad.

Uppe vid stugan på Stenbithöjden slår vi upp fönsterluckorna, startar en eld i vedspisen, hänger kläderna på tork och väntar på att värmen ska sprida sig i stugan och låta oss tillreda lite varm lunch.

Vädret blir allt sämre, att se något vid utsiktspunkten är lönlöst. Efter att ha ätit, värmt upp oss och torkat till en aning vänder vi åter mot bilen. Trots allt, en fin tur.