Lisasberget, Dekarsön

Jag hade hört att det finns ett utsiktsberg på Dekarsön och kollade in lite kartor och fann Lisasberget som utmarkerat utsiktsplats. Idag fanns möjlighet att göra en snabb utflykt och då passade jag på att bege mig ut till Solbacken varifrån det går en stig upp på berget. 

Det är blött och halkigt, så det gäller att sätta fötterna rätt på stenunderlag. Snart är vi uppe på en platå där ett stenröse bildar en eldstad med plankor runt. Jag ser lägerelden och bänkarna fulla med lägerungdomar för min inre syn innan jag trampar vidare längs en stig som för mig längre upp på berget. På högsta toppen står jag och njuter tills dess att solen går ner i molnen. 

En nätt liten promenad, men ändå - jag hann ut en stund och fick dessutom lite havsvy på köpet. Det är inte fy skam. 

Bara en lägereld som saknas

Utsikt mot Järved

På bergets högsta(?) topp

Vovven, min trogna medföljare

Solen försvinner bakom molnen

Tjärnen, Tenna, Banafjäl

Dagen bjuder på sol. Vi väljer fel utflykt då det blåser kallt där vi är. Vi tänker om. Mest blir dagen en roadtrip istället för en promenad. Vi tänker dock att vi vill äta ute och åker till Tenna, Tjärnen mellan Banafjäl och Mosjön. 

Tyvärr når inte solen helt över skogskammen, så vi sitter i skugga och äter lunch. Grillkåtan som var öppen sist vi var här, är nu låst. 

Runt tjärnen finns ett par vindskydd och flera fiskebryggor. Just nu råder fiskeförbud, så här är stilla och lugnt. 

Det är höstligt kyligt. Efter mat åker vi vidare. 

Fiskebrygga

Tjärnen Tenna

Bänkbord och grillkåta

Flera fiskebryggor vid tjärnen

Låst grillkåta

Dagens lunchställe

Tiggar-hund

Storsand naturreservat, Världsarvsleden

Jag är i trakten och har lite spring kvar i benen. Tänker först att jag ska besöka Villmyrans naturreservat, men när jag står på parkeringen intill, så tänker jag att det är fel årstid att besöka ett naturreservat känt för en massa olika orkidéarter. Jag traskar istället iväg efter Världsarvleden mot Storsands naturreservat. 

Leden är blöt och efter helgens stormar ligger många trädfällor över stigen. Det är stundtals lite knepigt att ta sig fram och jag har fel skor på fötterna för så blöt skog. Hunden vägrar ibland när det blir för blött och stundtals bär jag henne över vatten och trädstammar. 

Jag har inte ätit på hela dagen och börjar bli less och knäsvag, men tänker att jag först vill ta mig fram till Storsand. Det känns långt, mycket längre än vad det faktiskt är. 

När jag kommer ner till havet hittar jag ett bra ställe att slå mig ner på där det inte blåser fullt så mycket. Äntligen mat! 

Med lite mat i magen väljer jag att ta vägarna tillbaka till parkeringen vid Villmyran. Skogen känns krånglig och dessutom var sträckan jag nu redan gått inte så spännande. Inte för att vägen heller är så upplyftande, men det går snabbare på tillbakavägen, även om det troligen är lite längre. Jag bär vovven sista biten, eftersom vägen till Villmyran är stenlagd med vass, krossad, sten, som inte är så skön för  trötta tassar. Framme vid parkeringen är vi båda trötta och nöjda efter en heldag ute. 

Led förbi kalhygge. Här anas närheten till havet.

Vovve på led

Världsarvsledens gula ledmarkering

Storsand har ett nakenbad. Idag var det dock tomt på badgäster. 

Ner mot havet.

Storsand

Röd nordingrågranit

Tall med blottade rötter

Utsikt mot Norrfällsviken

Led Salberg, Salbergsleden, Skräddarberget

Efter en seg förkylning är jag åter på banan. Då dagen är en ledig sådan och solen skiner unnar jag mig en lite längre utflykt och styr kosan mot Nordingrå. Eftersom jag fortfarande har hosta och kroppen är lite trött, så tänker jag inte bestiga något av Nordingrås alla vackra, men ganska krävande, berg. Jag har spanat in en lätt led, Led Salberg. Den ska vara ca 3,5 km lång och bjuda på två utsiktsplatser, vilket kan vara lämpligt denna dag. 

I Salberg finns parkeringsplats uppe bredvid gårdarna. Här finns även information, men inte någon riktigt tydlig ledmarkering. Det är dock lätt att gissa vart jag ska, så jag börjar gå längs skogsbilvägen och kommer snart till stigens start. Här står en liten ledmarkering, dock säger den inte att det är just en ledmarkering. 

Stigen är väldigt trevlig. Skogen känns öppen och ljus. Snart kommer en stigkorsning och en träskylt pekar mot Skräddarberget. Jag förstår att det är en av utsiktspunkterna och kliver iväg längs stigen. När jag kommer upp på berget står en enkel träbänk på plats med utsikt över Omnebygden. Här finns även en skylt med ett foto märkt med vad jag ser. Trevligt! 

Det blåser rätt skapligt, så vi blir inte långvariga på platsen, utan går ner för berget igen och vid stigkorset vandrar vi vidare åt andra hållet mot varifrån vi kommit. Plötsligt blir den tidigare rödmarkerade leden blåmarkerad. Varför vet jag inte, men då jag är säker att jag är på rätt stig, traskar jag vidare. 

Precis när jag börjar fundera om det inte skulle vara ytterligare en utsiktsplats, så dyker ett stigkors upp, märkt med utsiktsplats. Även här står en enkel bänk med utsikt mot Omne. 

När vi vandrar vidare är det inte långt till parkeringen. En fin liten promenad!

Karta och mer om Led Salberg finns på Världsarvsledens hemsida: Led Salberg, Världsarvsleden

Vackert ljus vid parkeringen 

Skogsbilväg vid ledens start

Ledmarkering där stigen viker av från skogsbilvägen

Öppen stig

Skylt mot Skräddarberget

Utsiktsplats Skräddarberget

Utsikt mot Omne

Vovven och vyn

Tavla vid utsiktsplatsen

Vovve på stig

Vid andra utsiktsplatsen

Bänken vid utsikten

Hundtjärn, Stubbsand

På väg från Skagsudde kommer jag på att jag har ett outforskat ställe vid Stubbsand - Hundtjärn. Jag har hört talas om tjärnen, men aldrig varit där. När jag ändå är skapligt i krokarna tänker jag att jag åker väl dit och rekar lite. Väl på plats kan jag inte låta bli att kliva iväg längs stigen. Det är bara några hundra meter tills jag är framme vid en stilla tjärn.

Jag fortsätter längs stigen och tror att jag på något sätt ska kunna gå runt den. Jag har ingen aning om vart stigen leder, men känner att det är åt fel håll. Men vad vet jag, det kanske är en lång runda? När jag hamnar vid en stigkorsning inser jag att jag står ovanför Långsjön mellan Tennåkern och Tennviken. Fel, som jag förutspått. 

Men vart leder stigen som går åt andra hållet? Kommer jag runt på något sätt då? Jag testar! 
När det börjar bära uppåt så inser jag att detta också blir fel, men när jag ändå är här vill jag se vart jag kommer och traskar vidare. Uppåt. Stigen blir gammal skogsbilväg och jag anar att jag är på väg upp till masten jag sett. Det visar sig att jag har rätt. Precis innan masten står ett bänkbord med utsikt över havet. Om bergsknallen har något namn vet jag inte. Här vilar jag en stund innan jag traskar vidare den väg jag kommit. 

Hundtjärn

Stilla vatten

Sol på tjärnen

Bänkbord uppe vid masten på berget

Utsikt från bänkbordet

Vovve på stig

Åter förbi Hundtjärn på tillbakavägen

Småtrött med hosta och feber

 

Säljägarstigen, Skagsudde, Skeppsmaln

Solen skiner och jag dras med feber och hosta. Men jag måste ut och få lite luft i mig utan att ta ut mig på något sätt. Jag styr kosan mot Skeppsmalen och promenerar ner mot Skagsudde längs Säljägarstigen. Det är smått halkigt och blött, så tempot är i stilla mak. 

De gånger jag förr gått denna stig har jag gått direkt upp till fyren när jag kommit ner mot havet, men inser idag att stigen fortsätter genom skogen, vilket gör att jag följer den upp mot Skeppsmalen. Uppe vid fiskeläget går jag vägen upp till fyren bara för att titta till havet. Det blåser smått kallt och jag inser att de hala klipporna bör undvikas, så det blir ingen Fyrstigen idag, stigen som leder runt Österhamnsudden, utan jag återvänder till parkeringen längs vägen. 

Säljägarstigen är ledmarkerad med blå prickar

En av många informationstavlor längs stigen

Lotsstationen och fyren skymtar mellan träden

Blåsigt hav

Blåsten och halkiga klippor gör att jag inte fortsätter vidare längs Fyrstigen idag