Upp till Vikbottenberget är det möjligt att ta sig även om snön ligger kvar skogarna. Utgår från Gullviks camping och går den allra närmaste vägen upp. Till att börja med ligger en hel del snö, men den är så pass ihopkörd att det inte är några större problem att ta sig fram. Vid vedboden tar jag stigen upp till vindskyddet där det sitter människor som jag växlar några ord med innan jag går går vidare till Vikbotten-sidan av berget. Här är jag ensam men det blåser kallt.
Jag bestämmer mig för att testa att fortsätta rundan på berget. Här är det dock mer snö och inga upptrampade stigar, så jag finner mig ömsom pulsa i sorbet-snö och ömsom halka omkring på blöt mossa. När jag funderar som mest på att vända möter jag ett par på väg uppför. Jag tänker att om de tagit sig upp hit, borde jag ta mig nedför. Och mycket riktigt, snart är jag nere vid bergets fot, vid en vägvisare som knäckts av vinterns nedfallna träd. Jag går härifrån åter mot campingen. Inser att jag ännu är lite för tidigt ute för att vandra vidare i Gullviks friluftsområde. Men jag återkommer snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar