Jag har en ledig dag och bestämmer mig för att vandra en tur efter Världsarvsleden. Valet faller på en snutt av leden som jag inte gått förr, mellan Mjällomslandet och Norrfällsviken. Jag parkerar vid Villmyrans naturreservat och går mot Mjällomslandet. Målet är Gammnolvika. Stigen går först genom skog, men snart är jag ute på en grusväg. Det är flackt och lättvandrat, inte helt vanligt i dessa trakter. Snart övergår grusvägen till stenlagd skogsmaskin-väg över gammalt hygge. Fördelen är möjligen att det frigör sikten över havet, men det är i övrigt inte så inspirerande.
När jag kommer fram till korsningen ner mot Gammnolvika viker jag av ner mot havet. Det blåser ganska bra, men solen värmer och det är skönt. Jag äter medhavd lunch vid det gamla bänkbordet (som kändes charmigare än det nya, fräscha bordet) medan vovven spetar på längs stranden. Efter lunchen går solen i moln och det kyler på, så vi blir inte långvariga i viken, utan går tillbaka samma väg som vi kommit.
Tillbaka vid Villmyran konstaterar jag att jag får återkomma senare i sommar för att se små orkidéer i blom. Det ser jag redan fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar