Den nya stadsnära leden Fyra berg släpper sin karta och det första jag tänker är att jag måste ta mig an del delen jag vet minst om av dessa fyra berg - Svedjeberget. Jag har varit mycket i krokarna, till Vitsjöstugan och stigarna därikring mot Småtjärnarna och Hamptjärn till, men aldrig upp till Svedjeberget. De fyra bergen är Varvsberget, Åsberget, Mycklingberget och Svedjeberget.
Dagen är vacker, men blåsig och vi drar iväg till Själevadssidan av berget och börjar vandra uppåt. Till att börja med är det grusväg, när leden viker in på stig är det som en gammal skogsväg och snart viker vi av även därifrån och går längs leden som inte ens är en stig. Vi går över mossa, genom blåbärsris och över kalhygge, stock och sten. Bitvis är det torrt som fnöske, bitvis är det blött och halt.
Det är inte mycket folk, men vi möter en och annan, de flesta är ute för att jaga stolpar i Friska Örnsköldsviks stolpjakt.
Till den nya leden har det utformats specialbänkar, vilka placerats ut på utsiktspunker och framme vid första bänken slår vi oss ned för att se ut över Svedjeholmen och in emot stan samt Veckefjärden. Eftersom vi förutspår att det troligen är mindre blåsigt här än vid nästa utsikt, intar vi matsäcken efter att ha suttit en stund.
Vi vandrar sedan vidare, ibland på stigar och ibland inte. Så står vi plötsligt med en ny utsikt över Vitsjön framför och nedanför oss. Här blåser det mycket riktigt och vi stannar inte länge innan vi fortsätter nerför berget och bestämmer oss för att korta av den tänkta trippen, så vi går mot Vitsjöstugan, låter den för dagen lånade hunden skvalpa lite i vattnet innan vi går vidare nerför längs bilvägen (som är i ganska dåligt skick. Jag skulle inte rekommendera den som bilväg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar