Oj, så jag längtat till Skuleskogen! Idag hade jag tid och möjlighet att dra iväg till Entré Väst. Framme på parkeringen inser jag att stigens start är borta i ploghögarna, men jag kravlar över och klättrar upp på spången. Här uppe är stigen vältrampad och lätt att ta sig fram längs.
När jag kommer vidare förbi myren dit många gått för att dels bygga och sedan även titta på de fina igloosarna som står på bortre sidan av myren, blir stigen mjukare. Jag sjunker igenom någon gång nu och då, men det är fullt möjligt att ta sig fram. Tanken var att gå till Långrtjärnshällorna, men efter korsningen mot Nylandsruten blir det svårframkomligt. Jag sjunger igenom i varje steg. Det finns inte mycket till stig att tala om och efter femtio meter ger jag upp.
Det får bli en tur upp till Nylandsruten istället. Här är det en vältrampad stig, även om jag sjunker igenom ibland så är det en lätt match jämfört med de nyligen 100 metrar jag försökt mig på.
Utsiktsplatsen badar i sol och det är fullkomligen ljuvligt att lapa sol och utsikt. Skogen står tyst, himlen är klar. Jag och vovven är helt ensamma i skogen och njuter av det stora i det lilla. Här är gudagott att vara.
När vi till sist beger oss åter mot parkeringen är mina kinder röda och mitt hjärta varmt. Precis när vi satt oss i bilen rullar ytterligare en bil in. Hela vår stund var ostörd och bedårande vacker.
Snötäckt spång från Entré väst
Entré väst
Ute på andra sidan myren står två igloon
Hade tänkt att gå till Långtjärnshällorna, men gav snart upp med vanliga skor i snön
Vacker, snötyngd skog
Solen! Snön! Ljuset! Skogen!
Älskade Skuleskogen!
Det stora vackra
Vandringskompisar
Snö, hurra för snö!
Utsiktsplatsen på Nylandsruten
Åter mot parkeringen
Vitt och blått
Sol och skog
Vovven stretar på
Liten vovve på och under snö
Vovve på stig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar