Efter att ha fått ett brådskande ärende till krokarna runt Hemling på lördagsmorgonen, skyndade vi oss att packa lunch i ryggsäcken, snöra på oss vandringskängorna och åka iväg. När ärendet var avklarad valde vi att ta en tur till Kålhuvudet.
Vi började att traska till raststugan där vi tog en kopp kaffe på farstutrappan. Med myggspray gick det riktigt bra att sitta en stund i solen.
Vandrade sedan vidare längs Urskogsleden. Tanken var att vi skulle gå till Västerhus Nybodarna, men vid de gamla bodarna insåg vi att tiden inte skulle räcka då vi hade en tid att hålla inne i stan på eftermiddagen.
Det går lite långsammare att ta sig fram när det är så blött som det var, då vi var tvungna att kryssa oss fram mellan allt blött.
När vi skulle sätta oss ned för den obligatoriska sillmackan möttes vi av flera hinder vilket fick oss att vända utan mat i magen - ödlan där vi tänkt sätta oss, möjligen björnspillningen men främst myggen.
Det trevligaste tillfället jag vandrat längs Ödemarksleden var en gång i november då marken var frostnupen och därför torr. Det var då även myggfritt.
Note to myself: Skippa denna led i juli månad om du inte har gummistövlar på fötterna, mygghatt på huvudet och svårgenomstungna kläder på kroppen.
 |
| På några ställen finns spänger |
 |
| Stugan vid Rödmyran på Kålhuvudet |
 |
| Eldstad med utsikt över Rödmyran |
 |
| I stugan finns kamin och fyra slafer med madrasser för övernattning |
 |
| Utedass vid Rödmyran-stugan |
 |
| Snart mogna hjortron |
 |
| Spång efter Urskogsleden |
 |
| Över stock och sten |
 |
| För att inte missa vänstersvängen... |
 |
| Västerhus gamla bodar |
 |
| Rester av Västerhus gamla fäbodar |
 |
| Blåbär till vandraren |
 |
| Björnspillning |
 |
| Detta är inte ett dike, utan en vandringsled |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar