Mickelsvattnet, Arnäsleden

En strålande dag och jag beger mig till Torsböle för att ta en liten tur efter Arnäsleden till Mickelsvattnet. Det börjar vara torrt i skogen och jag håller mig skapligt torrskodd tack vare fina spänger över de blötaste ställena.

Promenaden är fin, vi passerar Bygdoms fäbodplats. En fäbod av tidigare sju finns kvar. Nu står den låst mitt på ett kalhygge.

Framme vid rastplatsen vid Mickelsvattnet slår jag mig ned på bänkarna medan vovven hittar en pinne att bråka med. Jag har lunch med mig och avnjuter den i stilla tystnad vid en glittrande sjö.

Jag sitter kvar och lapar sol till dess att plikterna kallar och vänder åter samma stig tillbaka mot Torsböle.

Längs Arnäsleden

Vovve på stig

Spång över blötmark

Vovven solar på trappan till fäboden vid Bygdom

Vi vandrar vidare förbi Bygdoms fäbodplats

En helikopter flyger över oss

Ut mot udden med rastplatsen vid Mickelsvattnet

Mickelsvattnet

Vila

Vovve med pinne

Vovven spanar utöver Mickelsvattnet

Kaffepaus

Vovven bråkar med pinne

Full fart tillbaka!

Arnäsledens vit-röda ledmarkering

Solandsberget

Så mycket bilar i krokarna! Jag kommer på att det nog beror på Friska Örnsköldsviks stolpjakt. Mycket riktigt möter vi människor med kartor i händerna. Nej, stolpjakten får vara för min del, men idag råkar vi välja samma stråk som många andra.

Vägen upp till Solandsberget är dålig och rekommenderas inte för bil. Att gå är pulshöjande då det är uppför, uppför.

Jag har varit upp till Solandsberget förr, den gången kryllade det av getingar som gjorde upplevelsen lite mindre rofylld. Idag var det lugnare på den fronten, men vi stannade ändå inte länge. Om man går vidare några hundra meter från TV-masten får man en fin utsikt över Örnsköldsviksfjärden och stan. Väl värt ett besök!

Utsikt över Bäckfjärden

 

Bäckfjärden till vänster och Örnsköldsviksfjärden till höger

Örnsköldsviksfjärden och Örnsköldsviks stad

Vikbottberget, Gullviks friluftsområde

Söndag med tid för en tur ut i naturen med gubben och vi beger oss ut till Gullvik för att gå upp till Vikbottberget från campingen. I växlande molnighet beger vi oss upp längs den nya stigen upp till vindskyddet. Här slår vi oss ned och dricker en kopp kaffe medan vovven bråkar med en pinne.

Vi tar "bakvägen" ned, stannar till och tittar på utsikten över Vikbotten, innan vi återvänder till bilen vid campingen. Detta är en promenad på inte fullt 3 kilometer, men en riktig pärla. Jag har sällan stött på andra människor när jag varit här uppe. Att sitta vid vindskyddet i ensamhet är alltid lika helande.

Trappa vid "nya" stigen

Blå ledmarkering

Vovve med pinne

Ny och fin grill vid vindskyddet

Utsikt från vindskyddet

Panorama från bänkbordet

Vindskyddet

Nyspikat bord

Vikbotten

Stranneberget, Arnäsleden

Precis i slutet av Arnäsleden går en avstickare upp till Stranneberget. Idag valde vi att gå rundan motsols upp på berget och ned andra vägen, en runda på ungefär tre kilometer.

Upp till Stranneberget har jag varit många gånger. Det är en perfekt kortrunda för en kopp kaffe eller bara för promenadens skull. Uppe på berget finns ett vindskydd och en flaggstång. Flaggan syns från E4:an.

Småkryp hälsar välkommen i början av stigen upp till Stranneberget

Arnäsleden är märkt med vit-röda ledmarkeringar

Skrevan är 200 meter lång. 1-2 meter bred och  upp till 13 meter djup

Arnäsleden

Utsikt över Arnäsbygden

Ledmarkering

Fridlysta fågelsjön Öfjärden

Utsikt från vindskyddet

Vovve  med pinne

Vindskyddet på Stranneberget

Våren är på väg

På väg nerför Stranneberget

Skuleskogens nationalpark, Entré syd, Slåttdalsberget, Slåttdalsskrevan

Det är en förmån att bo så nära Skuleskogens nationalpark. Hit återvänder jag många gånger per år och blir aldrig trött på stället. Idag valde jag att gå från Entré Syd med siktet på Slåttdalsberget. Det har börjat att torka upp bra i skogen och de spikskor jag hade valt på fötterna var onödiga. Det hade varit bättre med spikfria kängor.

En vardag i maj är det inte mycket människor i skogen. Den här sträckningen brukar annars vara folktät på helger och framförallt under barmarks-tid. Idag är det tyst och stilla med bara några möten med människor.

Vid klapperstensfältet svänger vi av uppåt Slåttdalsberget, en avstickare från HK-leden som är väl värd att göra. Jag älskar Slåttdalsberget! Uppe på högsta nivån står ett stenröse, vid vilket jag slår mig ner för dagens medhavda lunch. Här brukar det kunna blåsa rejält, men idag var det i det närmaste vindstilla. Det medför att jag sitter länge och njuter av utsikten, solen och tystnaden.

När det är dags att gå vidare går vi ner mot Slåttdalsskrevan. Från berget och ned till HK-leden är det brant och lite smått läskigt att gå på egen hand, men ett koppel och en hund att hålla reda på förutom sig själv. Jag ångrar som smått att jag inte tagit andra vägen - det är mindre läskigt att gå brant uppför än nedför. Det går därför inte fort, men det går.

Går upp till skrevan och vänder sedan tillbaka ned mot Entré Syd via HK-leden, nöjd med dagens utflykt.

Skyltning vid Entré Syd

Spänger vid början av vandringen

Blåsippan ute i backarna står

Höga Kusten-ledens orange markering

Blöt stig

Klappersten

Här svänger vi av upp mot Slåttdalsberget

Vyerna vidgas

På väg upp på Slåttdalsberget

Snart framme vid röset på toppen

Panorama med röset till höger i bild

Vovve med pinne

Lunchvy

En vacker dag!

Slåttdalsberget

Utsikt mot Hålviken, Köpmanholmen

Vovven vid Slåttdalsskrevan

Slåttdalsskrevan

Stig med snö

En vanligt fotograferad sten - den fastkilade jättestenen nedanför Slåttdalsskrevan