Gullviks friluftsområde, Hällorna

Som jag sett fram emot snöfria skogar och vandringsleder. En blå himmel och en ledig dag för mig till skogs och jag väljer att åka ut till Gullviks friluftsområde för att vandra upp vid Hällorna och vidare. Vindskyddet är belamrad med saker och en familj, men det var ändå inte mitt mål, så jag stävar vidare uppåt. Vid bänkbordet en bit ovanför slår jag mig ner en stund för att bara vara. 

När jag går vidare fortsätter jag upp till utsiktspunkten med två enkla bänkar. Jag stannar till även här, ser ut över nejden och insuper stunden. Det blåser en del, så jag blir inte kvar länge utan vandrar stigen vidare nedåt. Vanligen brukar jag här vandra vidare över Talltorget, men tar idag närmsta vägen mot campingen och tillbaka till bilen, glad över en stund under en skön sol. 

Vindskyddet vid Hällorna

Bänkbord en bit ovanför vindskyddet

Utsiktspunkt med två enkla bänkar

Vårdkasberget, Skagsudde

 Stålande kvällssol och då jag har mer spring i benen efter en tur upp till Hamnberget i Skagshamn bestämmer jag mig för att ta en tur även upp till Vårdkasberget. Hit har jag varit många gånger och har aldrig blivit besviken. 

Ikväll är jag helt ensam, både på stigarna och uppe på toppen. Helt ljuvligt att sitta och lyssna på fåglarna och se ut över den magnifika kusten. 

Turen hit upp är lättvandrad, en liten avstickare från vackra Lotsstigen. Ikväll tar jag en tur och retur-runda från Skeppsmaln. Det är inte många höjdmetrar hit upp,  så gå inte förbi! 360 gradig utsikt står inte alltid till buds. 

Hamnberget, Skagshamn

Har spanat på Hamnberget vid ett flertal tillfällen och nu när det börjat att torka upp skapligt i skogarna efter en alldeles för lång vinter fick jag möjlighet att undersöka stället. Jag går upp på en grusväg och hittar snart en stig som för mig upp mot berget. Det är inte alls särskilt många höjdmeter innan jag är uppe. Vid en stigförgrening håller jag vänster och går söderut över ett kalhygge. Snart är jag framme vid en liten bänk där jag anar en utsikt över Grundviken mellan träden. 

Sitter ned en kort stund och njuter av stillheten innan jag går tillbaka till den där stigförgreningen. Här går stigen österut och nedför. Åter en bänk vid en utsikt mellan träden. Havet i Ällöviken ligger stilla och horisonten syns som en lila-rosa rand. 

Fortsätter stigen nedför och kommer snart ner till bebyggelsen och vänder åter till bilen, en tur på allt som allt lite drygt 2 kilometer. Än finns det kvar spring i benen och jag bestämmer mig för en utsiktspunkt ytterligare och drar vidare mot Vårdkasberget när jag ändå är i krokarna. 

Vikbottenberget, Gullviks friluftsområde

 Idag igen. Varför inte? 

Det är ännu ganska mycket snö kvar i skogarna vilket gör att det inte är så lätt att hitta bra vandringsstråk. Eftersom jag var här förra helgen så vet jag att det är bra stig upp den brantare vägen och då jag har sällskap med mig denna gång tar jag det säkra före det osäkra och väljer denna tur även idag.

Vi tar oss upp utan några som helst problem. Den snö som fanns här förra veckan har nu tillsatt bort. Vi sätter oss ned i vindskyddet en stund men vandrar snart vidare till andra sidan berget för utsikten över Vikbotten. Här unnar vi oss en fika. 

Eftersom det var mycket snö den andra vägen förra helgen då jag ömsom fick pulsa i snön och ömsom halka omkring i blöt vitmossa, väljer vi i dag att gå ner samma väg som vi kom. 

Bratthusberget

Bratthusberget är en återkommande utflykt, ofta i början av sommaren. I år ligger snön kvar och på sina håll sjunker vi igenom där vi går, men mestadels är snön äntligen bortsmält. Snart går det att ta sig fram överallt på torra stigar. Jag ser så fram emot detta. Under vintern är det så svår att hitta möjliga utflykter och begränsningarna är därför många. 

Vi konstaterar att det gallrats en del skog sedan sist vi var på plats. Förra året var vi inte upp hit, så när vi ser stugan titta fram mellan träden blir vi glatt överraskade. 

Vi slår oss ner på solsidan, på det lilla trädäcket. Här värmer solen riktigt skönt. Den medhavda matsäcken avnjutes och sedan blir vi sittande ett bra tag bara för att njuta. Så härligt!

När vi vandrar tillbaka gör vi det på samma stigar som vi kom, nöjda med en fin tur.

Flögstångsberget, Ulvön

Vackra Ulvön!

I år firar vi Valborgsmässoafton på Ulvön och hinner med ett par små promenader. Än är det för mycket snö kvar i skogarna, så vi kan inte ta de turer vi tänkt, men ändå får vi se fina sidor av naturen. 

Först går vi sydöst längst stranden. Här har vi varit förr och gått till stigens slut, men då var vi inte upp till Flögstångsberget. En liten skylt märkt "Vita bänken" för oss hit upp och här har vi vacker utsikt mellan Åskäret och Södra Ulvön. Det blåser dock ganska kallt och vi stannar inte allt för länge. 

Går tillbaka mot byn och stannar till vid vindskyddet strax innan. Här är det lite varmare och möjligt att sitta en stund och njuta av solens glitter i havet. Molnen tornar ihop sig och vi återvänder till byn i tid innan oväder med regn och hagelskurar drar över ön.

Dagen efter försöker vi oss på att gå åt andra hållet längs kusten. Här har vi också tidigare varit och gått ut till Rödharen, den sydligaste spetsen på Norra Ulvön. Blåsten och färjans avgångstid gör att vi denna gång inte går hela vägen, utan vänder efter det första vindskyddet.