Kinnekulle

  Text kommer

Tivedens nationalpark, Oxögabergsundan

När vi kommer fram till parkeringen vid huvudentren möts vi av en skylt att parkeringen är full och att vi ska återkomma senare, trots att vi valt att anlända på eftermiddagen då besökarantalet skulle vara mindre. Då vi rest från Ö-vik och sovit en natt i Västerås för att nå hit vänder man inte bara om. Vi väntar. Och väntar. Till slut lämnar naturligtvis en bil och vi kan ta platsen för att strosa in i nationalparken. 

Valet faller på Oxögabergsrundan, den blåmarkerade leden som sägs vara 6,7 km. Att vi sedan har över 8 km i benen när rundan är gjord är därför lite märkligt. 

Tillbaka till själva vandringen, som vi väljer att göra motsols. Vi går över stock och sten, förbi små sjöar och vattendrag, över mossa och hällor.

Vid Metesjön finns ett vindskydd och utedass. Hit kan man komma en närmre väg, vilken är tillgänglighetsanpassad. 

Leden för oss vidare förbi flera små sjöar. Det regnar som smått, men framme vid Gäddsjön är det uppehåll och dags för lite matsäck. Här stannar vi en stund och samtalar med några medvandrare innan vi går vidare. 

Innan vi korsar vägen stannar vi till vid utsikten vid Stigmanpasset, ett häftigt ställe både här uppifrån som nerifrån vägen som förde oss till huvudentren med bil. 

När vi korsat vägen går stigen över det verkliga passet. Uppför går det fint, men nerför är det smått läskigt i branten. Det gäller att noga se var man sätter fötterna, speciellt då det regnat och är blött och halt. 

Åter vid parkeringen har bilmängden glesnat betydligt. De 8 kilometerna känns i ljumskarna. men känslan är bra.