Svartlandsudden, Ottelandet, Genesön

Sista semesterdagen för denna gång och solen skiner från en nästan klarblå himmel. Idag vill vi både röra oss en aning och bada. Då passar en utflykt till Ottelandet fint. 

Vid bommen står många bilar parkerade och vi förstår att många badare hittat hit idag. Eftersom vi tänkt gå så tar vi stigen direkt till vänster efter bommen upp på Svartlandsudden. Här uppe finns en bänk och ett bord med fin utsikt över fjärden. Strax därefter smalnar stigen av, men det är fortsatt en stig ner mot viken på udden. Här är det mycket tång längs stranden och det luktar sisådär, så vi vandrar vidare längs havet mot Högsand. 

Det är mycket riktigt en fin baddag. Solen värmer skönt när vi traskar förbi de små sandstränderna mot Genesön. Vid Väster-Genesviken står många båtar och vi slår oss ned vid en bänk, tar ett dopp och sätter oss sedan ned för att dricka en kopp kaffe. Sitter kvar ett tag och självtorkar innan vi bestämmer oss för att gå tillbaka och ta ytterligare ett dopp i Öster-Genesviken. Här blåser det förvisso lite mer, men det är trevligare botten att bada i. 

När vi kliver upp ur havet som är ovanligt varmt, vandrar vi tillbaka till bilen efter en underbar gå- och baddag på Ottelandet med distansmätaren på drygt 5 kilometer.

Utskogsleden, sträcka 7 Vändåtberget-Remmarn

En ny sträcka längs Urskogsleden är invigd och när jag får förslaget att ta en bilstol ena ändan, Remmarn och åka till Vändåtberget med en annan bil hakar jag glatt på. En dag i urskog med fint sällskap tackar jag inte nej till! 

Framme vid Vändåtberget börjar vandringen längs Sör-Holmsjön. Leden är bra markerad med orange märkningar på träd och stubbar. Någon stig finns dock inte. Till att börja med är terrängen risig och blöt, inte så tilltalande, men vi ger det en bit till och när vi kommit lite längre in känns det mer urskog vilket gör vandringen lite roligare igen. 

Vi vet att det ska finnas en utsiktspunkt och en raststugor längs vägen., men vi har ingen riktig koll på hur långt vi gått när vi finner en liten öppen plats för att få oss lite fika. Det är varmt och soligt och vandringen har varit ganska energikrävande. 

Just där vi sitter är det relativt lite mygg vilket gör det fullt möjligt att sitta och njuta en stund. När vi fyllt våra depåer och vandrar vidare hinner vi knappt börja gå förrän vi ser bänken vid utsiktspunkten. Nåväl, även vår rastplats fungerade fint. 

När vi kommer fram till den lilla raststugan kliver vi in och tar en liten vätskepaus igen innan vi går vidare i lätt nedförslut fram till Remmarn. En fin dag i skogen, men inte utan att benen är lite tunga efter att ha vandrat 8 km i mestadels mjuk mossa.  Men oj, så mycket grönt och skönt mina ögon fått se denna tur! 

Rotsidan naturreservat

När jag ändå är i området är det svårt att låta bli att titta till vackra Rotsidan. Det är en vacker dag och parkeringen är i det närmaste full. Då jag kommer på eftermiddagen börjar människor dock dra att sig hemåt och när jag fått en parkering vandrar jag söderut längs stigen mot Fällsvik. När jag närmar mig dem sydliga udden går jag längs havet på klipporna norrut. 

Jag väljer en vacker plats där jag slår mig ner för att dricka en kopp kaffe och njuta av vågornas skvalp. Här sitter jag kvar ett tag medan det blir allt mindre folk. 

När jag vänder tillbaka till parkeringen är det mest för att min telefon börjar nå sin batteribotten efter en fantastisk dag med mycket fotograferande. 

Röfvarklippan, Mjösand

Jag har flera gånger tänkt mig till Röfvarklippan, men då grottor inte är min favorit har jag hela tiden prioriterat ned det när jag varit i Nordingrå-trakten. 

Efter att jag fått tips om att jag borde besöka detta ställe gjorde jag till sist slag i saken.

Jag parkerade bilen i Näsviken mellan Barsta och Bönhamn och fann stigen i bortre änden av badplatsen. Stigen följer till att börja med vattnet för att sedan vända upp längs en liten väg. Efter en liten gård står en vit träskylt märkt Röfvarberget och stigen bär upp mot målet. 

Jag går direkt upp på berget som är krönt med en hög vindflöjel. Här uppe är utsikten magnifik och det är inte utan att det pirrar i tårna när jag närmar mig kanterna. Allt för nära går jag inte, utsikten är för mig mer njutbar en bit in. Slår mig ner och tittar på havet, njuter av solen och ser båtar passera. 

På nervägen tittar jag lite närmare på grottorna men gör inga försök att krypa in. Turen var ändå väl värd att göra. 

Röfvarberget, Röfvarklippan eller Barstakulan går att läsa mer om här: https://www.varldsarvsleden.nu/Bilder/rovarklippan-informationsblad.pdf