Langbärjskjiken, Långberget, Drömme

Det är en vacker, men blåsig dag. Jag tänker så att det knakar för att finna ett ställe att gå med lä för vinden. Får för mig att besöka Långberget och leta upp det där vindskyddet som jag sett på satellit-bilder.

Jag väljer att köra vägen som går närmast. Den är skakig och gropig, min allt för låga bil tar i marken vid några ställen trots mitt ovanligt lugna körsätt. Men oljetråg och underrede håller och jag kan parkera vid vägens slut invid ett älgtorn.

Härifrån är det inte långt att gå. Först över ett lättframkomligt hygge. På andra sidan ser jag bergsknallen som jag förstår att vindskyddet ska ligga på. Och mycket riktigt, när jag klivit upp på knallen anar jag vindskyddet strax nedanför.

Utsikten är magnifik och visst har jag valt ett vindskydd i lä mot den starka och kalla vinden, men att solen också skyms hade jag däremot inte tänkt på.
Visiten blir relativt kort. Vovvens öron fladdrar hårt och hon trivs inte med blåsten. Inne i vindskyddet har hon inte ro att hålla sig. Jag tar med mig min ryggsäck åter till bilen och åker vidare med tanken att finna ett annat lunchtillhåll.

Det går sådär.

Efter två ytterligare försök ger jag upp och åker hem till min mor och bjuder på eftermiddagskaffe från termos vid hennes köksbord istället.

Jag närmar mig vindskyddet bakifrån

Vovven kommer fortast fram

Vindskydd med vy över Drömmesjön

Tack för jobbet ni lade ner 1987

Milsvid utsikt från vindskyddet

Langbärjskjiken

Drömmesjön

Panoramavy

Vindskyddet läar, man skymmer dessvärre även solen såhär mitt på dagen