Här har jag varit förr, men då gått sjövägen över isen. Nu genom skogen på frigång, för att när jag väl var framme finna att det fanns en stig som jag visserligen anat men inte fann på nervägen.
Valmtjärn ligger ensligt och vid vattenbrynet hörs endast naturljud - vågornas skvalpande, fåglarnas kvitter och myggornas inande. Det sistnämnda kanske inte helt angenämt, men att dricka en kopp kvällskaffe i denna miljö är ljuvligt. Med myggspray än bättre.
Vovven finner i vanlig ordning en pinne att bråka med medan jag sitter på en stock och låter bullret och stressen släppa. Det funkar varje gång. Naturen gör mig till en bättre människa. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar