Vid tidigare tillfällen då jag varit förbi har snö legat kvar. I kombination med låst vägbom har det därför inte blivit något besök förrän nu.
Jag kryper under bommen och går längs en halvt igenvuxen skogsbilväg. Det bär lätt uppför. Vid björnspillningen börjar jag fundera om det är klokt att vandra vidare, men jag är nog inte helt klok. Jag sjunger och pratar istället högt med vovven under resten av promenaden.
Framme vid tjärnen råder stilla lugn. Ett svanpar tittar på mig från bortre änden av tjärnen och solen glittrar i vattnet. Jag sätter mig ned en stund vid en av bänkarna utanför stugan ovanför tjärnen och lyssnar på tystnaden. Åtminstone under den lilla stund jag vågar vara tyst.
Vandrar ganska snart tillbaka ner mot vägen och bilen, sjungandes och tjoandes. Svanarna och björnarna är nog ganska glada att tystnaden åter lägger sig ganska snart och att den där människan avlägsnar sig såpass fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar