Eftermiddagen står helt fri och jag väljer att styra kosan mot Skuleskogens nationalpark. Tidigare i vinter har det varit möjligt att gå ifrån Entré Syd, varför jag väljer denna entré även idag.
Det har varit några varma dagar. Våren är äntligen på intåg. Det innebär dock att lederna är svårframkomliga då snön inte alls bär. Starten av leden är spångad, vilket oftast är en fördel. Nu är det försvårande, då man för det mesta inte riktigt ser var spängerna ligger, och trampar man det mista utanför så sjunker man djupt genom snön. Ibland med följd att slå i smalbenen i spängerna.
Det går sakta framåt. Hade tänkt att försöka ta mig till Slåttdalsskrevan, men ger upp. Innan jag vänder åter mot bilen sätter jag mig ned på en solig plats och lyssnar på den tysta, tomma skogen och njuter av solens strålar med en kopp kaffe i näven. Trots allt ljuvlig utflykt.
Det har varit några varma dagar. Våren är äntligen på intåg. Det innebär dock att lederna är svårframkomliga då snön inte alls bär. Starten av leden är spångad, vilket oftast är en fördel. Nu är det försvårande, då man för det mesta inte riktigt ser var spängerna ligger, och trampar man det mista utanför så sjunker man djupt genom snön. Ibland med följd att slå i smalbenen i spängerna.
Det går sakta framåt. Hade tänkt att försöka ta mig till Slåttdalsskrevan, men ger upp. Innan jag vänder åter mot bilen sätter jag mig ned på en solig plats och lyssnar på den tysta, tomma skogen och njuter av solens strålar med en kopp kaffe i näven. Trots allt ljuvlig utflykt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar