Jag tar på mig min pannlampa och går ut i skymningen. En höstkall promenad i skogen gör gott. Framme vid utsiktspunkten slår jag av pannlampan och sitter en stund i mörkret och tystnaden.
Jag är glad över att slippa vara mörkrädd. Jag tänker att det är samma skog och stigar som på dagen. Men så hör jag något, blir lite harig då jag inte ser vad det är som låter. Konstaterar att det är var en fågel och går vidare med öronen på spänn. Men det är samma skog som på dagen, men i mörkret ser man allt på ett annat sätt. Och utsikten var vacker i mörkret med lamporna från Sollefteå stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar