Ännu en fantastisk dag i Funäsfjällen.
Jag har fått ett fint tips på att gå till sjön Bolagen från Svansjön vilket blir målet för dagen. Jag har lite problem med ett knä och väljer därför en lugn och stilla tur. Funäsfjällen har ett flertal fjällparkeringar vilket passar otroligt bra när man vill spara knäna lite. Parkeringarna ligger högt belägna och man slipper så mycket uppför (och sedan nerför) om man vill ta sig upp på kalfjället. Parkeringen vid Svansjön ligger redan ovanför trädgränsen.
Vägen upp är spännande i sig. Den går på sina ställen rakt uppför, är smal och inte i allt för bra skick. Jag slänger iväg en tacksam tanke åt den markägare som ändå låter mig köra hot upp. Och jag har fyrhjulsdrift och högställd bil, så det går ändå finfint. Skyltar som "kör på ettans växel" är uppsatte i de brantaste passagen och den som är klok nog lyder.
Jag parkerar min bil och går iväg mot Bolagen till. Denna led är inte skyltad, men det är ändå lätt att gå även utan karta och kompass. Stigen har på sina håll blivit till flera stigar då vandrarna har brutit nya banor för att de gamla är blöta och geggiga. Trots det vackra vädret verkar jag vara den enda som är på väg åt detta håll längs dessa stigar. Tystanden och vidderna är ljuvliga.
Vid en liten fjällbäck stannar jag till för att njuta av porlandet och tar fram kameran för att filma. När jag lyfter blicken står en stilig ren lite högre upp och tittar på mig. När jag börjar filma den istället, springer den iväg längs fjället, vänder och springer ner mot mig vid bäckkanten. Den kommer helt nära, snusar på min ena hand och springer vidare. En fin naturupplevelse.
När jag slutat filma står jag och ser renen springa vidare ner mot Svansjön innan jag hoppar över bäcken och går vidare. Efter en stund kommer jag fram till en gammal renvaktarstuga där jag lånar trappen för att sätta mig och fika. Jag sitter kvar länge och tar in dagen och stunden.
Vandringen vidare är trevlig och lättsam och snart ser jag Bolagen breda ut sig. Jag slår mig ner åter igen, nu med sjön i blickfånget. Jag sitter och tittar på renar, anar en människa långt, långt borta. Låter dagen gå.
När jag vandrar tillbaka samma väg är både matsäcken och själen lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar