Andersbergsrundan, Skarvfjällsgruvan, Guldtur, Funäsfjällen

Det regnar och blåser kraftigt på förmiddagen av min sista dag i Funäsfjällen. Då det ser ut som om det ska bli bättre väder under eftermiddagen tar jag en biltur och väntar in bättre väder. Väderrapporten verkar inte ha helt rätt och till sist beger jag mig iväg upp till Fjällparkeringen för att gå Andersborgsrundan. 

Vägen till parkeringen är avgiftsbelagd, väl värd sina 60:-, då parkeringen ligger ända uppe vid trädgränsen. Här uppe står det endast ett par-tre bilar när jag kommer upp. Regnet har avtagit, men blåsvädret består. Jag tänker att jag kan gå en liten runda åtminstone. 

Leden är välmarkerad och till att börja med bred och till och med handikappanpassad fram till ett bänkbord i början. Under dagtid finns en våffelstuga en bit upp, me jag kommer efter stängning och vandrar iväg längs leden som först för mig ner genom björkar och vidare till ett vindskydd. Här stannar jag till för att byta kläder då jag bestämt mig för att försöka ta mig runt hela rundan på ca 6 km. Då det börjar regna under klädombyten gör jag mig ingen brådska, utan väntar tills regnet dragit vidare. 

När jag kommer ovanför trädgränsen strax efter Floorgruvan där man under 1700-talet försökte bryta kopparmalm, brallar det i ordentligt. 

Jag är helt ensam, ser inte en själ, förutom de renar som betar på fjället. Uppe vid högsta punken på leden spricker det upp och jag får njuta av utsikten under blå himmel under små stunder. Här ser jag fjäll åt alla håll och träskyltar upplyser mig om vad jag ser. Hade det blåst mindre hade jag stannat länge vid det bänkbord som också finns här. 

Jag går vidare lätt framåtlutad i motvind. Det är sådana här dagar det är skönt med vindskyddade kläder och kapuschong. Vind i denna styrka kan annars göra mig yr och vimmelkantig. 

Framme vid Skarvfjällsgruvan stannar jag till och läser infoskylt om malmbrytningsförsöken innan vandringen går vidare nerför mot våffelstugan. 

Det mörknar åter på himlen och jag ser regnvädret dra igenom dalen. Häftigt att verkligen se ett regnväder röra sig i snabb fart. Det regnar inte, men blåsten drar regn upp på mig där jag står i halvsol. Bakom mig ligger regnbågen och vilar på fjället. En härlig avslutning på en regnig och blåsig vecka i fjällen. 

Tevsjön, Tevåns vattenfall, Guldtur, Funäsfjällen

Vad gör man när man är i Funäsfjällen och det blåser hårda vindar? Jag väljer att söka dagsturer längs leder som ligger lite skyddat. Idag faller valet på guldrushen kring Tevsjön. 

Jag kommer till parkeringen på eftermiddagen och går iväg efter leden. Ganska snart kommer jag till en raststuga där ett gäng samlats för att grilla och fiska. Jag hejar och går vidare mot Tevåns vattenfall. Eftersom jag inte ätit sedan frukost och klockan är över 15.00, tar jag stigen över ån och går upp till rastplatsen med bänkbord uppe bredvid vattenfallet. Jag slår mig ner och äter lite middag till ackompanjemang av vattnets dån. 

Efter att ha fått mat i magen bestämmer jag mig för att gå hela Tevsjön-leden och börjar vandringen uppåt på andra sidan ån. Leden följer långa vattnet och jag inser att nöjas tittar över axeln mer än vanligt. Vattnets dån gör att jag inte skulle höra om någon eller något flåsar mig i nacken. Såna tankar man inte ska tänka när man är helt ensam i skogen. 

När leden till sist viker av från ån känns det skönt att vila öronen i skogens lugna ro. Jag väljer att inte ta avstickaren till den kalkugn som ska ligga ett stenkast från stigen, men går upp till utsiktspunkten vid Dôlôsåkern. Att man förr odlat potatis på denna brant är svårt att tänka, men så sägs det vara. Mellan träden syns utsikt över fjäll, men träden skymmer det mesta. 

När jag vandrar vidare går det utför. Snart öppnas skogen och utsikten över Ljusnedalsjön och Ljusnedal är trevlig att ha med under vandringen. 

Snart är jag nere vid Tevsjön igen, vandrar längs stranden på stig och spänger. Går förbi ett slitet vindskydd innan korsningen där jag vandrar åter mot raststugan och parkeringen. 

 

Säterturen, Viteggen, Funäsfjällen

Alla borde unna sig åtminstone en vandrings vecka i fjällvärlden varje år. Så har jag gjort i några års tid, i år helt på egen hand. Jag satsar på dagsturer med bekvämt boende i hyrd stuga. En lyxvariant, jag vet, men just i år så skönt, då det regnar och blåser kraftiga vindar. 

Pga de kraftiga vindarna krymper mina möjligheter till vandring på ett för mig tryggt och säkert sätt. Jag vill inte riskera allt för mycket när jag är helt ensam. Därför väljer jag idag en liten Guldtur i lite mer vindskyddat område - Säterturen vid foten av Mittåkläppen. 

Vägen är privat och avgiftsbelagd med 60:-. Bara bilvägen är värd att göra, då den bjuder på vackra utsikter, tjärnar och myrar. Dessutom går det att åka till våffelstugan i Djupdaslvallen. Själv körde jag dock med medhavd mat. 

Strax innan våffelstugans stora parkering finns en mindre parkering där jag parkerar och vandrar iväg på tydlig markerad led - Säterturen, led 158. Jag passerar flera privatägda sätrar och kommer ut på en grusväg som leder mig ner till ett litet vattendrag och sedan ett vindskydd. Vid vindskyddet går leden upp mot rullstensåsen Viteggen. Åsen följer ringlande längs Mittån. 

Här börjar det regna och jag stretar vidare genom skogen och förbi fler sätrar. När jag kommer fram till vägen passerar jag parkeringen till våffelstugan och starten för guldturen upp till Mittåkläppen. Den turen får jag återvända till en annan gång.