Jag tänkte om och körde till södra entrén. Det isiga underlaget visade sig här först med en bil som kanat av vägen. Jag kunde inte ens ta mig upp längs den isiga vägen och fram till paret vid bilen, men stod kvar en stund för att kunna konstatera att allt gått bra.
Nej, det skulle inte bli någon lång promenad idag, men ner till Kälsviken tänkte jag ta mig till varje pris. Trots mina älskade spikskor så var det svårt att hålla sig på fötterna, då det tunna täcket av nysnö hindrade piggarna att gå ner i isen.
Nere i viken rådde stilla lugn.Vindarna var ganska kalla och solen nådde inte ner över berget, så jag traskade vidare en bit mot Näskebodarna. Här var stigen i det närmaste höstlik, bar och lövtäckt. Vid den lilla rastplatsen längs viken satte jag mig ned på en stock vid havet medan vovven försökte få loss en vedklabbe, till hälften fastfrusen i marken. Uppdraget var dömt att misslyckas, men jag fick i alla fall en lugn stund. :)
Efter en stund vandrar vi tillbaka in i viken, tittar till det bortre vindskyddet, och går vidare upp mot parkeringen. Möter bärgaren och tänker att jag haft en trevligare halkig resa än det par som behövde hjälp att ta sig vidare.
Täcke av nysnö på isig stig
Höstlik stig
Kälsviken
Spår av vovve
Vovve med fastfusen pinne
Bänkbord i Kälsviken
Stilla frid
Vackert ismönster där hav möter land
Grillplats vid bortre vindskyddet
Vid bortre vindskyddet
Det närmre vindskyddet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar