Det sägs att namnet Stockholmsgata syftar på de trånga gatorna i Gamla stan, men under vandringen i kanjonen råder stilla lugn och tystnad. Leden är stundtals spångad för att ta sig över blöta partier.
Vi börjar att gå till Uvtjärnen, den ligger trolsk och spegelblank nedanför branta klippor. Sedan vandrar vi vidare på den nordöstra sidan, upp mot utsiktspunkten med utsikt över kanjonen. De blå prickarna som ledmarkering går dock inte runt hela reservatet, så stundtals är det inte helt självklart var stigen går, speciellt denna sträcka. Uppe vid utsiktsklippan dricker vi kaffe och njuter av utsikten i stilla ro. Vandringen tillbaka går nerför på andra sidan kanjonen.
Vädret är växlande, några solstrimmor, några regndroppar, men mest bara mulet. Det hade varit en fantastisk dag om vi sluppit bli irriterade på de som lämnar engångskaffekoppar i skogen och sedan konservburkar och fullt brinnande eld vid vindskyddet vid parkeringen. Om man åker ut i naturen ser jag det som självklart att vårda den för kommande generationer. Önskar att fler tänkte så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar