En vardag i maj är det inte mycket människor i skogen. Den här sträckningen brukar annars vara folktät på helger och framförallt under barmarks-tid. Idag är det tyst och stilla med bara några möten med människor.
Vid klapperstensfältet svänger vi av uppåt Slåttdalsberget, en avstickare från HK-leden som är väl värd att göra. Jag älskar Slåttdalsberget! Uppe på högsta nivån står ett stenröse, vid vilket jag slår mig ner för dagens medhavda lunch. Här brukar det kunna blåsa rejält, men idag var det i det närmaste vindstilla. Det medför att jag sitter länge och njuter av utsikten, solen och tystnaden.
När det är dags att gå vidare går vi ner mot Slåttdalsskrevan. Från berget och ned till HK-leden är det brant och lite smått läskigt att gå på egen hand, men ett koppel och en hund att hålla reda på förutom sig själv. Jag ångrar som smått att jag inte tagit andra vägen - det är mindre läskigt att gå brant uppför än nedför. Det går därför inte fort, men det går.
Går upp till skrevan och vänder sedan tillbaka ned mot Entré Syd via HK-leden, nöjd med dagens utflykt.
Skyltning vid Entré Syd |
Spänger vid början av vandringen |
Blåsippan ute i backarna står |
Höga Kusten-ledens orange markering |
Blöt stig |
Klappersten |
Här svänger vi av upp mot Slåttdalsberget |
Vyerna vidgas |
På väg upp på Slåttdalsberget |
Snart framme vid röset på toppen |
Panorama med röset till höger i bild |
Vovve med pinne |
Lunchvy |
En vacker dag! |
Slåttdalsberget |
Utsikt mot Hålviken, Köpmanholmen |
Vovven vid Slåttdalsskrevan |
Slåttdalsskrevan |
Stig med snö |
En vanligt fotograferad sten - den fastkilade jättestenen nedanför Slåttdalsskrevan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar