Skoterspåren har satt sig och är välpromenerade, så det går lätt att gå genom skogen. Idag svänger jag till höger innan Hamptjärn upp mot grottan.
Väl framme känner jag inte riktigt igen mig. Grottan är så isig att den knappt finns. Dels är dörren helt stängd, men då marken också är förhöjd av ett tjockt islager är stället sig olikt.
Stigarna vittnar om att många besökt grottan i vinter. Detta verkar ha blivit ett välbesökt utflyktsmål, vilket är trevligt.
Promenaden åter ner mot bilen går via Hamptjärn efter en skön stund ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar