Här har jag varit ett antal gånger förr och det brukar vara en lagom tur att gå de gånger jag har begränsat med tid. Idag tog turen säkert dubbelt så länge som vid barmark, då jag sjönk igenom snön minst lika ofta som att underlaget bar. Ibland bara några centimeter och ibland knädjupt.
Jag gick från baksidan av berget då jag gissade att det skulle finnas skoterspår upp till utsiktspunkten därifrån i vanlig vinterordning. Det stämde vilket ändå gjorde det möjligt att ta sig upp till vindskyddet, även om det var med viss möda.
Väl framme var det gott att sitta och njuta av sol och utsikt över Kubbe-Norrflärke med en kopp kaffe i näven. Vovven roade sig som alltid med en pinne till dess vi vände åter nerför berget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar