Ögeltjärns naturreservat, Ögeltjärn, Krokalviken , Storstensudden

Snö! Äntligen!

Jag vill ut i det vita och beger mig till Ögeltjärns naturreservat och parkerar på en relativt tom parkering. Jag beger mig in i den vita skogen och världen ter sig svart-vit förutom de lysande orange ledmarkeringarna på träden. De flesta som går här brukar nog gå upp på Ögeltjärnsberget och det är en vacker tur att ta, men jag väljer att gå direkt mot Ögeltjärn. Isen har börjat att lägga sig på den trolska tjärnen och det är vackert och stilla.

Jag vandrar sedan vidare ner mot Krokalviken. Även här råder stilla lugn. Snön dämpar ljuden. Vandrar efter havet runt Storstensudden, förbi den fina rastplatsen och vidare till parkeringen. En fin runda på ett för mig mycket kärt ställe!

Tyst skog i Ögeltjärns naturreservat

Vindskyddet vid Ögeltjärn

Bänkbord vid Ögeltjärn

Isen har börjat lägga sig på tjärnen

Färgbild i svart-vitt

Ner mot Krokalviken

Stig

Storstensudden

Utedass vid rastplatsen

Rastplats vid havet 

Ögeltjärns naturreservat, Krokalviken, Storstensudden

Promenad på julaftonens förmiddag intogs i Ögeltjärns naturreservat. Hit hade fler hittat, men det fanns ännu några parkeringsplatser lediga. Jag väljer min vanligaste promenad utan att gå upp på Ögeltjärnsberget. Går genom reservatet mot Ögeltjärn och sedan vidare ner till Krokalviken. Här går vi ner till havet till båtbryggan, där vi går upp till vägen ut mot udden. Efter vägens slut går stigen vidare längs vattnet tillbaka till parkeringen. 

Jag tycker så mycket om denna runda. Vovven är drygt femton år och börjar tycka att tuffa promenader kan vara jobbiga. Då är denna lagom, men vi får ändå både skog och hav. Med rundan upp till berget (som vi skippade idag) dessutom en fantastisk utsikt över Höga kusten. 

Åter vid parkeringen finns inga lediga platser längre. Det märks att det är en speciell jul i år då fler ses utomhus. 

Snöfri skog

Ögeltjärn skymtar mellan stammarna 

Ögeltjärns naturreservat 

Mot vattnet i Krokalviken 

Vila i vik

Strandpromenad

Vovve i viken

Vintersolens bleka ljus

Storstensudden 

God jul!

Härligt ljus! 

Lisasberget, Dekarsön

Jag hade hört att det finns ett utsiktsberg på Dekarsön och kollade in lite kartor och fann Lisasberget som utmarkerat utsiktsplats. Idag fanns möjlighet att göra en snabb utflykt och då passade jag på att bege mig ut till Solbacken varifrån det går en stig upp på berget. 

Det är blött och halkigt, så det gäller att sätta fötterna rätt på stenunderlag. Snart är vi uppe på en platå där ett stenröse bildar en eldstad med plankor runt. Jag ser lägerelden och bänkarna fulla med lägerungdomar för min inre syn innan jag trampar vidare längs en stig som för mig längre upp på berget. På högsta toppen står jag och njuter tills dess att solen går ner i molnen. 

En nätt liten promenad, men ändå - jag hann ut en stund och fick dessutom lite havsvy på köpet. Det är inte fy skam. 

Bara en lägereld som saknas

Utsikt mot Järved

På bergets högsta(?) topp

Vovven, min trogna medföljare

Solen försvinner bakom molnen

Tjärnen, Tenna, Banafjäl

Dagen bjuder på sol. Vi väljer fel utflykt då det blåser kallt där vi är. Vi tänker om. Mest blir dagen en roadtrip istället för en promenad. Vi tänker dock att vi vill äta ute och åker till Tenna, Tjärnen mellan Banafjäl och Mosjön. 

Tyvärr når inte solen helt över skogskammen, så vi sitter i skugga och äter lunch. Grillkåtan som var öppen sist vi var här, är nu låst. 

Runt tjärnen finns ett par vindskydd och flera fiskebryggor. Just nu råder fiskeförbud, så här är stilla och lugnt. 

Det är höstligt kyligt. Efter mat åker vi vidare. 

Fiskebrygga

Tjärnen Tenna

Bänkbord och grillkåta

Flera fiskebryggor vid tjärnen

Låst grillkåta

Dagens lunchställe

Tiggar-hund

Storsand naturreservat, Världsarvsleden

Jag är i trakten och har lite spring kvar i benen. Tänker först att jag ska besöka Villmyrans naturreservat, men när jag står på parkeringen intill, så tänker jag att det är fel årstid att besöka ett naturreservat känt för en massa olika orkidéarter. Jag traskar istället iväg efter Världsarvleden mot Storsands naturreservat. 

Leden är blöt och efter helgens stormar ligger många trädfällor över stigen. Det är stundtals lite knepigt att ta sig fram och jag har fel skor på fötterna för så blöt skog. Hunden vägrar ibland när det blir för blött och stundtals bär jag henne över vatten och trädstammar. 

Jag har inte ätit på hela dagen och börjar bli less och knäsvag, men tänker att jag först vill ta mig fram till Storsand. Det känns långt, mycket längre än vad det faktiskt är. 

När jag kommer ner till havet hittar jag ett bra ställe att slå mig ner på där det inte blåser fullt så mycket. Äntligen mat! 

Med lite mat i magen väljer jag att ta vägarna tillbaka till parkeringen vid Villmyran. Skogen känns krånglig och dessutom var sträckan jag nu redan gått inte så spännande. Inte för att vägen heller är så upplyftande, men det går snabbare på tillbakavägen, även om det troligen är lite längre. Jag bär vovven sista biten, eftersom vägen till Villmyran är stenlagd med vass, krossad, sten, som inte är så skön för  trötta tassar. Framme vid parkeringen är vi båda trötta och nöjda efter en heldag ute. 

Led förbi kalhygge. Här anas närheten till havet.

Vovve på led

Världsarvsledens gula ledmarkering

Storsand har ett nakenbad. Idag var det dock tomt på badgäster. 

Ner mot havet.

Storsand

Röd nordingrågranit

Tall med blottade rötter

Utsikt mot Norrfällsviken