Naturligtviseva : oktober 2018

söndag 28 oktober 2018

Stor-Åskasjön, Anundsjö

Tanken var att grilla en korv. Det blev inte så då vi var kalla och frusna efter en lång morgon ute.
Vi tittade till en vacker Stor-Åskasjön i fullständig ro. En vacker morgon!

Vid Stor-Åskasjön brukar det stå mycket husvagnar under sommartid.
Idag är vi ensamma på plats.

Häbre vid stranden

Frälsarkransar på vacker vägg

Stor-Åskasjön

Nu lägger sig isen

Bänkbord vid vatten

Tällvattnet, Anundsjö

Tidig grynig vid Tällvattnet.
Det är kallt, nu kommer vintern på riktigt. Sjön ligger vacker och is har börjat att bildas på ytan. Nu är badsäsongen över.

Kl. 06.30

Månen över vindskyddet

Mot gryning

Kl. 09.00

Stilla vatten

Sol genom stammarna

fredag 26 oktober 2018

Offerhälla, Ättestupa, Bergvattensberget, Åsele

När vi ändå var i Åsele-trakten tog vi en tur till Offerhällan. Upp till hällan är det 900 meter att gå. Jag hade föreställt mig att det skulle vara brant uppför, men det är en ganska lätt stigning och trevlig promenad.

Enligt traditionen är Offerhällan en gammal samisk ättestupa. Det sägs att gamla samer som inte kunde följa med renarna och flytten till fjällen offrades genom att man placerade dem i en akja som sedan skickades utför hällan.

Från hällan ned till vattenytan är det ca 120 m fallhöjd, vilket känns i mina tår som pirrar lätt när jag tittar över staketet uppe från berget. Utsikten över nejden är idag beslöjad av lätt snöfall och moln. Det är kallt, men vi tar stannar uppe vid vindskyddet för att grilla en korv till lunch innan vi vandrar åter ner längs stigen med livet i behåll.

Utsikt mot byn Sörnoret

Snart korvgrillning. Ingen ved på plats, så tag med egen ved för säkerhets skull.

Information

Vindskyddet vid Offerhällan

Vovven vilar

Lånad bild från www.aselseturism.se

Vitterhuset, Åsele

Detta ställe har vi tänkt besöka tidigare, men det har inte blivit av förrän nu.
När vi kommer fram möts vi av en tom rastplats som även är en badplats. Här finns ombyteshyttar och ett fint dass vid Vitterstigens start.

Det är en lätt promenad fram till Vitterhuset, målet för vår vandring. Vitterhuset är en klippblocksanhopning med väldiga överhäng och överbryggningar som bildar salar och grottor. Formationerna är av sådant format att de gett upphov till sägen och saga. Klippformationerna i Vitterhuset är uråldriga minnen från istiden och har rönt stort intresse från grottforskare.

Det finns en lättare stig och en äventyrsbana i anslutning till Vitterhuset. Vi går stigen baklänges, vilket gör att markeringarna inte syns, märkningen är endast på ena sidan av träden. Det medför dock inte några större svårigheter, vi tar oss tillbaka till bilen vid parkeringen ändå.

Stigstart

Tomten är tidigt ute i år

Rejäl gångbro

Vittror dansar i skogen

I fint väder kanske det hade lockat...

Vitterhuset

Gubben under stenblocken

Utsikt över Vispsjön

Ett klätterfort med utsikt

Vispsjön

Isen lägger sig

Omklädningshytter och dass

Den kulturhistoriska stigen gick vi inte.
Intressant stigsträckning om 3.300 m.

torsdag 25 oktober 2018

Stenbithöjden naturreservat, Åsele

Vi tar oss mot Stenbithöjdens naturreservat söder ifrån och väljer därför den södra starten in i naturreservatet. Vi parkerar vid där vägen tar slut. Här finns ett vindskydd och informationstavla.

Vädret växlar och solen bryter i korta stunder igenom i början av vår vandring. Stigen går över spångad blötmark och genom gammal granskog. Det går hela tiden lätt uppför - inte så konstigt eftersom vi är på väg upp till en utsiktspunkt.

Halvvägs fram kommer vi till Höjdakojan och ett intilliggande vindskydd. Kojan är låst och redigt tillbommad. Nyckel ska finnas att låna på OK/Q8 i Åsele, men vi kommer från fel håll vilket gör att vi inte har någon nyckel med oss. Det gör dock inte mycket eftersom vi tänkt oss vidare till toppstugan.

Det börjar snöa lite lätt och molnen lägger sig lågt över nejden. Vi vandrar vidare och hoppas att solen ska titta fram igen.

Efter Höjdastugan upphör spängerna och vi traskar i halvfrusen mossa och bötmark längs markerade träd för att finna rätt väg. Någon stig finns inte, men rätt väg är tydligt markerad.

Uppe vid stugan på Stenbithöjden slår vi upp fönsterluckorna, startar en eld i vedspisen, hänger kläderna på tork och väntar på att värmen ska sprida sig i stugan och låta oss tillreda lite varm lunch.

Vädret blir allt sämre, att se något vid utsiktspunkten är lönlöst. Efter att ha ätit, värmt upp oss och torkat till en aning vänder vi åter mot bilen. Trots allt, en fin tur.